Gardberg Center rf publicerar en digital kalender för andra gången i rad. Varje dag presenteras ett foto av personer som på ett eller annat sätt satt spår i Raseborg eller är härifrån och blivit berömda ute i världen. Textförfattarens namn visas under inlägget.
Om du ger respons på julkalendern kan du vinna boken om John Gardberg och senaste Ta Plats :
Respons

Gardberg Center rf julkaisee toista kertaa digitaalisen kalenterin. Joka päivä esitellään kuva merkkihenkilöstä Raaseporissa. Tekstintekijä löytyy artikkelin alta.
Jos annat palautetta joulukalenterista, voit voittaa kirjan John Gardbergista (ruotsiksi) ja viimeisimmänTa Plats-lehden: Palaute

 

 

8. Lisa Geijer

Trädgårdsmästare, lärare och skribent

Lisa Geijer var under förra halvan av 1900-talet en känd person i västra Nyland, men också inom trädgårdskretsar i övrigt.

Elisabeth ”Lisa” Ölander föddes i Stockholm 1889 och växte upp i Sordavala där fadern var trädgårdsmästare. Hon utbildade sig till trädgårdsmästare vid Villa Billnäs Trädgårdsskola i Billnäs. Hon gifte sig med Gösta Geijer, rektor vid skolan, år 1909. Paret fick tre barn. Lisa Geijer undervisade i trädgårdsskolan under 1910-talet, hon engagerade sig också i den lokala marthaföreningen. Under 1920-talet innehade hon flera butiker i Ekenäs, men hade ingen större framgång med dem.

 

Villa Billnäs Trädgårdskola i början av 1900-talet. Vykort/ Bildsamling Ranta/Lokalarkivet Arresten

 

Lisa Geijer undervisade i trädgårdsskötsel och planering vid Högvalla hushålls- och trädgårdsskola i Karis omkring 1920 och senare vid Högvalla seminarium i Borgå under 1930-talet. Hon fortbildade sig kontinuerligt genom att delta i olika kurser. År 1942 anställdes hon som trädgårdsmästare vid Ekenäs seminarium, en befattning som hon innehade ända till sin pensionering. Seminariets trädgård fungerade som en handelsträdgård med egna anslag. Trädgårdsmästaren ansvarade för driften och skötseln, liksom för undervisning och handledning av eleverna i odling och trädgårdsskötsel.

Lisa Geijer var en aktiv skribent och medverkade med artiklar om sin bransch i både trädgårdstidskrifter och dagstidningar t.ex. Västra Nyland, Hufvudstadsbladet och Stockholmstidningen. Hon höll också trädgårdsrelaterade föredrag i radion. Från 1937 fram till sin död verkade hon som redaktör för tidskriften Lantmannabladets trädgårdssidor. Tidskriften utkom en gång i veckan. Hennes artiklar handlar om det mesta inom trädgårdsbranschen, allt från odling till planering. Hon reste runt på mässor och besökte trädgårdar i Norden och Europa och delgav sina intryck därifrån. Artiklarna riktade sig främst till yrkesfolk.

Lisa Geijers största intresse var trädgårdsplanering. Hon planerade många trädgårdar i västra Nyland. Hon skriver 1945 bl.a. ”Trädgården är en rik källa att ösa visdom och kunskap ur. Även i det praktiska arbetet finner man tillfredsställelse och njutning om man har hjärna och hjärta med. Då infinner sig arbetsglädjen, en av människans största och sannaste lyckokänslor.” Lisa Geijer avled kort efter sin pensionering 1952 i stroke.
 

Lisa Geijer var också med om att grunda Västra Nylands Trädgårdsförbund 1945 tillsammans med Josef Herrmans, Gunnar Ekholm, Bjarne Lönegren, K. E. Liljeström och Assar Lindbom. Bilden troligtvis tagen vid Ekenäs Seminarium 1946.
Foto: Västra Nylands Trädgårdsförbunds arkiv/Lokalarkivet Arresten


Text: Gunilla Lindholm
Förkortat ur artikel i Ta Plats nr 15. Se vidare där, också angående källorna.

7. Gurli Nurmi

Toimittaja ja kunnalispoliitikko

  
Kuva: Gurli Nurmis arkiv, Lokalarkivet Arresten

 

Gurli Nurmi tunnettiin Västra Nyland-lehden toimittajana ja kunnallispoliitikkona. Gurli (1931–2016) syntyi Pohjanmaalla ja perhe muutti Karjaalle Gurlin ollessa 6-vuotias. Keskikoulun päätettyään hän sai työpaikan sementtitehtaan konttorissa.  Vain puolen vuoden päästä hän hakeutui konttoristiksi Meltolan sairaalaan. Terveystarkastuksessa havaittiin löydös toisessa keuhkossa. Hän oli silloin vain 17-vuotias. Hänen omistautumisensa sosiaali- ja terveydenhuollon kysymyksiin pohjautui omiin kokemuksiinsa potilaana Meltolan parantolassa vuosina 1948–1955.

Gurli tuli Västra Nyland-lehteen oikolukijaksi ja uutisten vastaanottajaksi ja sai pian toimittajan työn. Hän työskenteli toimittajana lehdessä vuosina 1962–1986. Gurli kirjoitti nimimerkillä ”Regina” suosittua pakinasarjaa ”Stationsbacken” lehden sunnuntainumerossa. Gurli kuvaili elämänsä parhaaksi ajaksi vuosiaan toimittajana. Jäätyään työkyvyttömyyseläkkeelle hänestä tuli v. 1988 päätoimittaja God Tid-lehteen.  Kun hän lopetti työn v. 1992, totesi hän eräässä haastattelussa ”Toimittajan ei tulisi olla töissä kuin viisi vuotta samassa paikassa”.

Vuonna 2012 Gurli Nurmi sai Valkoisen Ruusun 1. luokan mitalin kultaristein ansioistaan yhteiskunnallisessa toiminnassa. Hän oli aktiivisesti mukana kunnallispolitiikassa Karjaalla ja oli jäsenenä kulttuuri – ja sosiaalilautakunnassa sekä kaupunginhallituksessa. Hänen antaumuksestaan kertoo se, että hän oli Vanhusneuvoston puheenjohtaja, kirkkoneuvoston jäsen ja kirkkovaltuuston puheenjohtaja, Pohjola-Norden järjestön aktiivi, Meltolan potilasyhdistyksen puheenjohtaja vuosina 1996–2009 ja aloitteentekijä Pro Meltolan nimienkeräyksessä. Hän oli yksi aloitteentekijöistä Karjaanseudun musiikkikoulun perustamiseksi, mukana Fontana klubitalon toiminnassa ja aloitteentekijä Olgahemmet-säätiössä, joka rakensi eläkeläisasuntoja Lövkullaan. Vastapainona yhteiskunnalliselle työlle hän rentoutui lukemalla ja neulomalla.

Vuonna 2003 hän luopui kaikista luottamustoimistaan. Hänellä oli asemia, joissa vaikutettiin yhteiskuntaan. Hän totesi ”En ole ollut kiinnostunut vallasta sinällään, mutta olen kuitenkin halunnut sanoa viimeisen sanan”. RKP-poliitikkona hänet muistetaan asiallisena ja toisten ihmisten mielipiteitä kunnioittavana henkilönä. Hän on jättänyt merkittävän jäljen kotikuntansa historiaan.

Teksti: Ann-Marie Lindqvist
Käännös: Harri Yltävä

Lähteet: ”Samtal om livet” Gurli Nurmen kanssa 8.11.2014. Svenska Yle.

Lue lisää Gurlista: Ta Plats numero 4 ”Lekboll i ödesgemenskapen, intervju med Gurli Nurmi” Torsten Bergman

6. Lars Nyberg

 Lantbrukare, radioman, kommunalråd och hembygdsberättare

Det är en hel del vi får reda på om Karisbon Lars Nyberg (1905–1999) genom att slå upp namnet i Biografiskt lexikon för Finland. Vi får veta att han studerade vid Tekniska högskolan i Helsingfors och vid Åbo Akademi. Att han ivrade för folkbildning, anställdes av Rundradion och kom därmed från grunden bygga upp den svenska rundradioverksamheten i Finland.
Foto: Gurli Nurmi 1975/Lokalarkivet Arresten.

 

Lars Nyberg var vältalig och en lysande föredragshållare, vilket han även praktiserade i och med att han fick ansvar för rundradions svenskspråkiga sändningar, där han själv stod för ett flertal föredrag. 

Efter krigsåren 1942 tog Lars Nyberg över hemgården Borgmästars, som funnits i släktens ägo allt sedan 1700-talet. I hjärterötterna var Lars Nyberg Karisbo. Han engagerade sig i hembygdens framtida välmåga och i dess historia. Det gjorde att han också lade ned stor energi på det kommunala arbetet, vilket medförde att han satt som ordförande i köpingsfullmäktige i tvenne repriser, sammanlagt i tjugo år. Därtill innehade han en hel del andra kommunala förtroendeuppdrag. Han hade ledande poster inom bland annat Karis sparbank, Andelsboden, NSP i Karis, Rotary, Karis fornminnes- och museiförening och Karis ungdomsförening. År 1970 blev han utnämnd till kommunalråd. Det var för övrigt han som köpte det gamla fallfärdiga stockhuset beläget i Pojo, med avsikt att få det flyttat till Karis. Stockbyggnaden blev till den nuvarande Antkärrgården, som i dag har sin plats invid Strandparken i Karis, detta långt tack vare medlemmar inom dåvarande Karis musei- och hembygdsförening och deras ihärdiga arbete i talkoanda.

Framför allt var Lars Nyberg en lysande skriftlig berättare, värd att åter upptäckas och läsas av en ny generation Karisbor. Få skribenter kan så engagerat som Lars Nyberg teckna ned iakttagelser från sin hembygd. Få kan så berörande och varmt som han skildra de personer han mött och beskriver i sin bok Ekon från hembyn. I boken Kriser och ödesår har han tecknat ned händelseförlopp utgående från flertal personers vittnesmål från orostiderna i Karis, motståndstiden mellan åren 1900–1905, mellanåren 1906–1915 och slutligen de gastkramande oroligheterna i bygden under 1916–1918.

Text: Beatrice Blåfield

Läs mer om Lars Nyberg i Ta Plats nr 3

Källor: 
Arkivförteckning över Lars Nyberg, Lokalarkivet Arresten.
Henrik Ekberg, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt lexikon för Finland, 2014.

Lars Nybergs litteratur:
Ekon från hembyn, Ekenäs Tryckeri 1975.
Kriser och ödesår, Ekenäs Tryckeri 1978.
Ingen kyrkby, s. 13–20, Västnyländsk Årsbok 1977
Vägar och stigar i Karisbygden 1987
Vallar och murar 1991
Terrassernas budskap 2001

 

5. Maria Åkerblom

Sömnpredikant och affärskvinna

Maria Åkerblom som tonåring då hon nyligen inlett sin bana som sömnpredikant.
Foto: Inge-Britt Åkerblom


Att predika i dvala, liksom i sömntillstånd, var något som uppkom speciellt i Savolax i slutet av 1800-talet. Det var för det mesta bondkvinnor eller pigor som främst under nattetid kom med suggestiva profetior med kristet innehåll. Väckelserörelse och pietism verkade som motkraft gentemot den med världsliga makten allierade kyrkan. Nu vände sig kyrkans kontrollerande blick mot dessa profeterande kvinnor. Biskop Gustav Johansson hänvisade till bibelns påbud att kvinnor skall tiga i församlingen.

Dottern till en fattig backstugusittare, född i Snappertuna, hamnade som femåring ut i världen för att förtjäna sitt uppehälle. I den förmögna fosterfamiljen som tog hand om henne var kyrkan livets medelpunkt. Flickan hette Maria Åkerblom (1898–1981) och hon kom att bli en av de mest kända och omskrivna predikanterna under 1900-talet. Maria har själv beskrivit, att då hon som 19-åring genomgått en allvarlig febersjukdom kom hon till någon slags insikt som gjorde henne synsk. En kort tid vårdades hon på mentalsjukhus.

Under inbördeskriget samlade Maria Åkerblom stora folkskaror, ofta mer än 1 000 åhörare. Hennes mod växte. Genom de vita och en väckelserörelse fick hon inbjudan till Karleby.  På de orter där prästerna attackerade henne växte hennes popularitet mest. Hon predikade i kyrkor och församlingslokaler och under nattetid för stora folkskaror. Hon red på en vit häst längs gator som ryttaren på den vita hästen i Uppståndelseboken. Vid altaret lades en säng där Maria Åkerblom låg under ett vitt lakan. I sömntillstånd stod hon upp för att predika. De som motarbetade henne ansåg att hon vara sjuk. Men att få sina åhörare i extatiskt tillstånd, det lyckades hon med.

Maria Åkerbloms anhängare räknas ha uppgått till närmare 700 personer. Men själva rörelsen började avta på 1920-talet. Flera anhängare sålde sin egendom i Karlebytrakten och flyttade efter sin andliga profet till Helsingfors. Då det i Marias krets uppkom rättegångar, våldsdåd, förskingringar, och hon själv blev dömd till fängelse 1927–1933 lämnade närmare 200 anhängare henne. Villa Toivola i Mejlans var de trognas fasta punkt i världen intill det sista.

Maria Åkerbloms villa i Mejlans, Jouko Tolonen 1956, Sibelius museon arkisto.


Maria Åkerblom påstod att allt hon gjorde och sade kom av en ängel som ledde henne. Men trots det var hon ingen eterisk och skör människa. Hon hade makt och hon kunde bruka den till sin fördel. Efter fängelse började hon med kennelverksamhet och hon var ägare till en exklusiv parkettfirma. Hon lyckades tilltala människor i en orolig och instabil tid med sina extatiska och teatraliska performance. Var hon psykopat?  Det anser Gustav Björkstrand som disputerat om Maria Åkerblom. Gåtfull var hon i varje fall och hennes dragningskraft har åter börjat tilltala vår tids människor.

Text: Meri Arni-Kauttu

4. John Österholm

Kontroversiell riksdagsman och fredsaktivist

Ekenäsbördige John Österholm var en av hörnstenarna i den finlandssvenska folkbildningen och som riksdagsman i fredsopinionen. Men framför allt var svenskheten i Finland viktig för honom.
Foto: Bror Brandt, Västra Nylands arkiv.

 



John Österholm lämnade sina universitetsstudier för att helt koncentrera sig på folkbildningen. Han bekantade sig då med folkhögskoleverksamheten i Sverige och Danmark och anställdes samma år som lärare vid folkhögskolan i Kuggom utanför Lovisa. Han blev skolans rektor 1908 och stannade där till 1923. Österholm tog sitt folkbildningsarbete på djupt allvar. Mellan åren 1909 och 1960 höll han totalt 1 046 föredrag. Ju äldre han blev utvecklades dessa till att bli mer politiska och fosterländska.

Österholms riksdagsarbete började 1919 och det blev då allt svårare för honom att sköta arbetet i Kuggom när han därtill flyttade till Helsingfors 1922 efter att ha gift sig. I Helsingfors blev han rektor för Helsingfors stads arbetarinstitutet och där stannade han till 1950. Där kunde han påverka elever i tusental mot några tiotal i folkhögskolan.





John Österholm föddes på Stora Kyrkogatan 1 i Ekenäs 1882 och dog i Helsingfors 1960. Hans föräldrar var handlanden Edvard Österholm och Maria Alexandra Sällström. Foto: Gunilla Lindholm
 


Mest synlighet fick han i riksdagen där han var en aktiv opinionsbildare trots att han inte fick någon högre ställning än som ordförande för SFP:s riksdagsgrupp. Då han gick samman med Socialdemokraterna, i att skära ner bidragen till skyddskårerna för att på så sätt få stöd för språkpolitiken från vänstern, retade han upp de borgerliga finska partierna. Som Helsingforsredaktör för tidningen Västra Nyland lyckades han sprida sina skarpa politiska åsikter till en vidare krets. Han deltog också i en kommitté för borgerliga politiker som motsatte sig Lapporörelsen.

Österholm hörde till de politiker som förhöll sig kritiskt till planerna att Finland skulle delta i det tyska anfallskriget mot Sovjetunionen. Han anslöt sig till den så kallade fredsoppositionen under senare delen av fortsättningskriget. Denna motsatte sig kriget och krävde att regeringen skulle gå med på de krav Sovjetunionen ställde för att sluta fred.

Efter kriget hörde han till dem som kraftigt fördömde den politik som hade förts. I synnerhet blev det tydligt 1945 då han tillsammans med Urho Kekkonen och en grupp vänsteraktivister lämnade in en interpellation om att de krigsansvariga skulle dömas. Österholm var med i den finska fredsdelegationen som skickades till Paris, trots att president Paasikivi inte alltid delade hans åsikter.

Text: Synnöve Mansikkaniemi

Källor: Wikipedia och Biografiskt lexikon för Finland

3. José Fredenstjärna

 Fred, nykterhet och folkupplysningsarbete


José Fredenstjärna med sin sista årskurs klass 1 i Billnäs småskola 1948–49.
Foto: Bildsamling Ryytty/Lokalarkivet Arresten


José Fredenstjärna har beskrivits som en ovanligt vanlig kvinna i sin tid. Vanlig för att hon utbildade sig till ett yrke som var typiskt för kvinnor, folkskollärare och ovanlig för att hon i en tid av skarpa klassmotsättningar uttryckte en kraftig samhällskritik i brukssamhället.

Josefina Emilia Fagerholm föddes i Helsinge 1883 och dog 1973 i en ålder av 90 år Helsingfors. Efter att ha gått ut lärarseminariet i Helsingfors 1908, blev hon lärare vid Billnäs lägre svenska folkskola. Hennes religiösa intresse gjorde att hon också arbetade som söndagsskollärare i Karis. Hon var en varmhjärtad lärare och uppfostrare.

I början av 1900-talet började hon använda pseudonymen ”Fredenstjärna” och i december 1928 ändrade hon sitt namn till José Fredenstjärna. Hennes val av namn kan ha varit en motreaktion mot kvinnornas underordnade ställning inom samhället och familjen i början av förra seklet.

José Fredenstjärna förhöll sig kritiskt till samtidens materialism och egoism. Efter första världskriget 1919 gav hon ut boken ”Allvarsord i aktuella frågor” där hon debatterade ämnen som krig och fred. Under inbördeskriget 1918 hamnade hon i korselden då tyskarna kom till Helsingfors. De här erfarenheterna bidrog till att hon blev en aktiv försvarare av fred.

Fredenstjärna grundade 1925 i Billnäs en svenskspråkig lokalavdelning till Finlands Fredsförbund, ”Fredsfacklan”.  Hon var föreningens eldsjäl tills hon som pensionär flyttade till Helsingfors. Föreningen hade en aktiv verksamhet med föredrag, medlemsmöten, fester, skördefester, basarer och samkväm. Fredsföreningen ordnade många föreläsningar av gästande fredsvänner. Under ledning av Fredenstjärna kunde föreningen upprätthålla sin verksamhet under Lapporörelsens tid och under tiden då andra världskriget pågick.

Som 18-årig blev hon medveten om alkoholdryckernas fördärvliga inflytande och lovade sig själv att aldrig använda alkohol. Hon blev senare en förkämpe för förbudslagen som trädde i kraft 1919. Under många år var hon sekreterare i Billnäs Nykterhetsförening.

José var en flitig skribent och skrev artiklar i dagstidningar, svensk- och finskspråkiga fredstidskrifter och nykterhetstidskrifter. Ibland använde hon signaturen Erica, som torde komma från nykterhetens symbol, ljungblomman. År 1927 utgav hon fredssånger. Hon gav också ut en egen handskriven tidning med nio nummer per år ”Nykterhetsskriften Myran”.

Fredenstjärnas stora intresse för folkupplysningsarbetet visar sig också genom att hon var sekreterare i Billnäs Marthaförening och medlem i Billnäs bruks biblioteksstyrelse.
 


Billnäs skola, foto Synnöve Mansikkaniemi

Text: Ann-Marie Lindqvist

2. Kaj-Erik Nordström

   En dynamisk rektor för VNF

Riggert Munsterhjelms porträtt av Kaj-Erik Nordström.
 

 

Kaj-Erik Nordström (1942-2004) var en erkänd kraftgestalt inom bildnings- och kulturlivet i Västnyland. Mest känd är han för sin tid som rektor för Västra Nylands folkhögskola. Det uppdraget skötte han från 1968 fram till 2004 då han gick bort efter en längre tids sjukdom. Under hans tid utvecklades VNF från att vara en mindre finlandssvensk folkhögskola till att bli en av de största i hela landet. Skolan hade verkat i Pojo sedan 1906 men utrymmena där blev nu för trånga. Nordström arbetade för en flyttning av verksamheten till Karis och under slutet av 1970-talet uppfördes nya byggnader både för undervisning och internatboende på den natursköna plats invid Pumpviken där skolan nu ligger. Skolans profil utvecklades alltmera mot internationella frågor, språk och samhällsämnen men också konstens och kulturens olika områden.    

Nordström arbetade målmedvetet för folkhögskolans pedagogiska grundtanke med fokus på individens frihet, humanismens och demokratins värdegrunder. Hans stora intresse för globala utvecklingslinjer förde in VNF i ett stort antal internationella projekt och studerandeutbyten. Finlands inträde i EU på 1990-talet möjliggjorde finansiering för nya samarbetsformer europeiska bildningsinstitutioner emellan, vilket Nordström snabbt hakade på. Många är de unga vuxna som kom att studera vidare utomlands inom exempelvis bildkonst och design efter sitt år på VNF.

Nordström hade en stor mängd förtroendeuppdrag. Här finns utrymme för att nämna enbart några: han satt i styrelsen för Finlands FN-förbund 1973-1978 och var medlem i Finlands delegation vid FN:s generalförsamling i New York år 1979. På det nordiska och nationella planet engagerade han sig inte minst i folkhögskolornas intresseföreningar. Lokalt stod exempelvis Paasikivi-samfundets verksamhet honom nära.

Text: Kerstin Romberg     

1. Marie Linder

Feminist och författare

Foto: Kitty Linder i början av 1900, Boissonnas et Eggler, Museovirasto

 

På 1800-talet kunde adelskvinnor skriva dagböcker, men franska komedier och samhällskritik, det var ovanligt i Finland. Att bryta mot normer ställda för att inskränka kvinnornas livssfär, det ville  grevinna Marie Musin-Pushkin(1840-1870) göra med sin vassa penna och livsstil.  Marie Musin-Pushkins far tillhörde en av de förnämsta ryska adelssläkterna. Fadern hade hamnat i exil till Helsingfors efter att han deltagit i dekabrist-upproret mot Nikolai I. Sin kärlek hittade han i Emilia Stjernvall, den kända mesenaten Aurora Karamzins syster. Maria blev dock tidigt föräldralös.  I tant Aurora fann Marie sin beskyddare och mentor som utbildade henne. Genom Aurora fann hon sin livsstil. Hon engagerade sig i att förbättra de svagas ställning i samhället. I ”tante Aurores” franska salonger i Villa Hagasund och Träskända rörde sig intellektuellt präglad rysk och internationell adel. Det var en stimulerande atmosfär för den skarpt iakttagande Marie.

Självfallet svärmade friare omkring den unga Marie, en skönhet som hon var. Giftermålet med gardeskapten Constantin Linder 1859 öppnade för Marie kontakter med tidningsmän, intellektuella och konstnärer, en motpol för de mondäna miljöer hon förhöll sig så kritiskt till. Hon uppmuntrades till litterära försök. Hon skrev noveller på svenska i Vecko-biblioteket. Få förstod henne, många hånade henne då hon utkom med sin bok Qvinna af vår tid 1867. Hon hade tagit kvinnofrågan till sig.

Marie tog itu med socialt arbete på Nääs gård (Kytäjä), som paret Linder hade skaffat. Godset bestod av 18 000 ha och sträckte sig genom tre kommuner. Hon uppbyggde sjukvård, sjukhem och tog själv itu med att lindra lidanden som hungeråren hade fört med sig. Den av paret Linder grundade folkskolan är ännu i idag i funktion.

Svartå slott. Foto: Historian Kuvakokoelma, Kustannusosakeyhtiö Kiven kokoelma, Museovirasto 1936.

 

Av parets efterkomlingar ärvde Hjalmar Linder Svartå slott vars arbetsförhållanden han reformerade genom att införa åtta timmars arbetsdag redan år 1908. Moderns humana anda lyste igenom.

Marie var som en lysande stjärna som slocknade snabbt. Hon överskred med sitt engagemang sina krafter. Äktenskapet kallnade och paret gled från varandra. Marie verkade bryta i samtidens ögon alla de normer som kvinnor kontrollerades med på 1800-talet. I Topelius befann hon förståelse och stöd. Han såg henne som en betydelsefull banbrytare för kvinnornas bildning på 1800-talet. Maries hälsa sviktade och sitt slut mötte hon i en överdosering av smärtlindrande kloroform endast som 29 år gammal.

 

Text: Meri Arni-Kauttu