Seminarieledare och riksdagsledamot
Foto: Hedvig Sohlberg, Jonason et co, Mikkelin kaupungin museo
Hedvig Sohlberg föddes 1858 i Pojo i en välbärgad familj med bildning och materiella resurser. Trots det blev hennes bildning något av ett lapptäcke. Folkskoleförordningen trädde i kraft 1866 men på landsorten kunde varje kommun själv fatta beslut om att grunda folkskolor, så också i Pojo. Men i sitt hem fick Hedvig som privilegierad den bildning hon behövde för att träda in på lärarbanan. Hedvig studerade ivrigt pedagogik, dogmatik och kristlig sedlighetslära, varpå följde praktiska kurser i slöjd och påläsning av kurser som gjorde henne kompetent att söka ledartjänst i Ekenäs seminariet. Seminariet var kärnan i utbildningen för svenskspråkiga folkskolelärare i Finland. Där lyste som en klar stjärna den lärda och inspirerande Emma Irene Åström, älskad av sina elever. Hedvig Sohlberg hade inte lika omfattande och djupa kunskapsintressen som Emma Irene. Hedvig Sohlberg blev seminarieledare år 1889 och den pragmatiker som hon var, ledde hon seminariet i 38 år.
Hedvig Sohlberg blev uppmärksammad av statsmakten och inkallad som ledamot i en kommitté vars mål var att höja standarden på flickors handarbete i folkskolan. Tack vare kommitténs betänkande och dess tillämpning höjdes de obesuttna familjernas tillit till folkskolebildning.
Hedvigs intresse att få påverka samhällsutvecklingen växte allt mer. Ståndssamhället höll på att gå under och enkammarsriksdagen blev ett oundvikligt faktum. Det nyssgrundade Svenska folkpartiet (1906) och Svenska Kvinnoförbundet nominerade Hedvig Sohlberg som en av sina kandidater inför det första riksdagsvalet 1907. Som invald satt hon i flere utskott. Det var kännetecknande för Hedvig att delta i allt som hon upplevde värdefullt.
Hedvig Sohlberg lyste inte med samma styrka som Emma Irene Åström på ideérnas himmel. Hon var inte Topelius´ eller Cygnaeus´ gunstling. Men det mest visionära var måhända hennes insatser för att höja handarbetes ställning med alla de gynnsamma följder det förde med sig för barnens personlighetutveckling och i det praktiska livet.
Text: Meri Arni-Kauttu