Gardberg Center rf publicerade för första gången en digital kalender. Varje dag presenterades ett gammalt och ett nytt foto som visade på stora historiska förändringar i Raseborg (text: Meri Arni-Kauttu).

Gardberg Center rf julkaisi ensimmäistä kertaa digitaalisen kalenterin. Joka päivä esiteltiin vanha ja  uusi kuva, jotka osoittivat suuria historiallisia muutoksia Raaseporissa (teksti: Meri Arni-Kauttu).

******************************************************

Gardberg Center har dragit vinnarna i lotteriet bland dem som gav respons på Julkalendern 2021.
Voittajat Gardberg Centerin arvonnassa Joulukalenterista palautteen antaneiden kesken on arvottu.

Som fru Fortuna/v rouva Fortunana: verksamhetsassistenten/assistentti Anna.
Viceordförande/varaapuheenjohtaja Thua-Lill övervakade och fotograferade/tarkkaili ja valokuvasi.

Vinnare/Voittajat: Anki Aspée, Heidi Hiitola och/ja Esa Lecklin.
De får alla tre ett läspaket med boken om John Gardberg och det senaste numret av tidskriften Ta Plats.
He saavat lukupaketin josta löytyy kirja John Gardbergista ja uusin numero Ta Plats lehdestä.

TACK för all positiv respons och alla utvecklingsförslag!
 Det här var ett första försök för en ny verksamhet. Nu får vi dra andan och senare utvärdera om det är möjligt att göra någonting liknande nästa advent igen.
Innehållet i Julkalendern 2021 finns kvar på vår hemsida för dem som har bättre tid nu att bekanta sig med det.

God fortsättning på det nya året!


KIITOS kaikesta positiivisesta palautteesta ja kehittämisehdotuksista!
 Tämä oli ensimmäinen yritys uudesta toiminnasta. Nyt vedämme henkeä ja myöhemmin arvioimme löytyykö energiaa tehdä vastaava juttu ensi adventin aikaan.
Joulukalenterin sisältö löytyy kotisivultamme. Käy tutustumassa jos sinulla on nyt enemmän aikaa kuin ennen joulua!
Hyvää alkanutta vuotta!

 

Högborgerlig interiör - Porvarillinen sisustus


Konsul Höijers interiör, Kungsgatan 4 (Vidar Lindqvists samling).


 (Ekenäs Fotoklubb, Peter Sjöstrand)

 Kungsgatan 4 i Ekenäs.

Romantikens idé- och stilriktningar var en reaktion mot upplysningstidens rationalism och stramhet. I inredning och möbeltillverkning från och med början av 1800-talet ses en frammarsch av upprepningsstilar. Renässans-, nybarock-, och rokokostil samt kombinationer av dessa gav form åt möbler och interiörer i ståndskretsar. Rummen fylldes med möbler, mattor, textilier. Tunga gardiner användes också vid dörröppningar. Uppfinningen av skruvfjädern gjorde stolen och soffan bekväma och stora.
Konsul Frans Höijer inledde tillverkning av lack, polityr, brännvin och likörer vid hemgården på Kungsgatan i Ekenäs. Han var även en uppskattad kommunalpolitiker och kulturmecenat. Hos Höijers möter vi i hans herrum (se bilden) den s.k. Petersburg-Ludwig XVI-stilen, en kombination av nyrenässans och -barock med en fläkt av den populära turkiska stilen: plyschöverkast, tunga borddukar och dynor med stora ornament samt mjuka stolar. Bakom möblemanget står en replika av Venus från Milo. Hyllor, väggar och bordsytor svämmade över av dekorationsföremål. 

 

1800-lukua kutsutaan porvariston vuosisadaksi, jota voi luonnehtia tekniikan ja teollisuuden muutosprosessin ohella myös luonnontieteen vallankumoukseksi. Kansallismieliset ja kansalaisyhteiskuntaa rakentavat liikkeet raivasivat tieltään vanhaa aatelistoa. Porvaristo halusi näyttää vaurautensa ja yhteiskunnallisen painoarvonsa nousua esinepaljoudella. Vallitsi tyhjän paikan kammo ja runsaus miellettiin kauniina. Porvariston asuintalon pohjapiirros muuttui keskeissalista eriytyneiksi maailmoiksi, jossa palvelusväki, perheen asuintilat ja edustuspuoli olivat toisistaan erillään. 

Arbetarbostäder - Työläisasunnot


 Stålbacka arbetarbostäder i Åminnefors. Stålbacka samhälle; arbetarbostäder. Här är husen ännu omålade och inga äppelträd har ännu hunnit planteras. Däremot har tomterna beretts (uppbrutits) för potatisland. År 1950 (Fiskars museums bildsamling)
 


(Ekenäs Fotoklubb, Reijo Kangas)


Åmynningen och forsen som naturtillgång drog till sig företagsamma människor och en damm byggdes vid forsen redan 1680. Huvudbyggnaden Åminne gård på säteriets mark byggdes först av trä år 1750 och fullbordades med gavlar då den övergick i släkten Hisingers ägo 1782. Gården bytte ägare i jämn takt. År 1875 restes i Åminnefors Finlands första sågbladsfabrik jämte ett valsverk. Bolaget Åminnefors Ab fick uppleva motgångar och konkurs men verksamheten stabiliserades då Fiskars Ab köpte konkursbolaget 1890. Då begynte glanstiden med nybygge och utvidgning av verksamheten. På 1950-talet ökade verksamheten med femtio procent. Ett mera upplyst samhälle uppstod med föreningsverksamhet, idrott och till närmare 100 procent fackligt organiserade arbetare.  
 

Fiskars yhtiö rakennutti Stålbackan alueelle työntekijöilleen 37 paritaloa vuosina 1937–1946. Asukkaat muokkasivat ympäristön ja puutarhat tuottoisiksi ja viihtyisiksi. Maito- ja lihakauppa sekä lääkärivastaanotto avattiin ennen talvisotaa. Talojen myynti aloitettiin 1960-luvulla ja kaikki asunnot ovat tätä nykyä yksityisomistuksessa. Vastaperustetun Koverharin tehtaiden hintakilpailu teki Åminnen raudantuotannon kannattomaksi ja sulattamo suljettiin 1978. Jo 1950-luvulla oli työntekijöitä muuttanut Ruotsiin parempien palkkojen perässä. Tilalle tulleita työntekijöitä arvosteli vuosikymmeniä ruukin palveluksessa ollut Alfons Flemmich päiväkirjassaan 1950-luvulla. Työntekijöiden ja esimiesten laatu muuttui hänen silmissään aina vain kehnommaksi. Lopulta ruukin toiminta tyrehtyi kokonaan 1996 ja alueen monet kulttuurihistoriallisesti arvokkaat rakennukset saivat jatkoajan yksityisissä käsissä. Nordcenter Golf isännöi tätä nykyä kartanon päärakennusta. 

Simundervisning - Uintiopetus


 Barnens dag och simpromotion 1955 i Fiskars. På lastbilsflaken sitter Fiskars hornorkester. Kortegen startade vid samlingslokalen och åkte till simstadion vid Degersjö. Byggnaden längst t.v. är vagnslidret; sedan stall-byggnaden med tornuret och t.h. nya kasernen (Fiskars museums bildsamling).


(Ekenäs Fotoklubb, Viveka Rabehl)
Dagens simundervisning sker till största del vid Ekenäs simhall.


I slutet av 1920-talet blev simundervisning en viktig del av Samfundet Folkhälsans (grundat 1921) verksamhet. Med lek, gymnastik och rörelse inledde man först kampen mot tuberkulos. Enligt statistiken drunknade år 1936 inalles 89 barn och siffran blev allt dystrare år för år. Folkhälsan tog ansvar för att starta simundervisning. Den första livräddningskursen ordnades 1937 och den populära kursen var sedan dess återkommande. Säkerhet, utrustning och underhåll på badstränder på svenskspråkiga orter förbättrades. På 1950-talet ansvarade Folkhälsan nästan helt ensam för simundervisning i Nyland och Åboland.

1880-luvun alkupuolella oli Suomeen kotiutunut Ruotsista uimapromootiot, joissa akateemisten esikuvien mukaan jaettiin uimareille laakeriseppeleitä ja uimamerkkejä. Kuvassa uimapromootioon Degersjön rannalle matkaava seurue vuodelta 1955 Fiskarsissa. Meidän päivinämme perusopetuksen opetussuunnitelman mukaan uimataidon alkeet opetetaan koulussa 1–2 luokan aikana.  

Barnlekar - Lastenleikit


Koddare i Rifbacka, Bromarv (Stejskal, Maximilian 1935, Finna SLS).


Skolelever vid Billnäs skola vid den populära spindelgungan.
(Ann-Marie Lindqvist)


Största delen av de urgamla lekarna är förutbestämda och de följer en viss regel för hur leken löper. Blindbocksleken var känd redan i Egypten och Grekland och den är avbildad i väggmålningar och i grekisk keramik. Vid fester som jul, midsommar eller bröllop samlades man omkring sång och lek. Men i fattigare förhållanden var livet givetvis ofta annorlunda. Då Fiskarsbon Kalle Wiman började sitt yrkesliv som 9-åring i mekaniska verkstaden och gjuteriet, uteblev leken ofta. Då barn som arbetskraft förbjöds omkring 1900-talet blomstrade barnlekar upp. Trots det måste barn i fattiga familjer delta i familjens försörjning och trångt boende drev barnen ut på gatorna. I urbana miljöer samlades stora barnaskaror på bakgårdar till höghus för att hänge sig till lekens glada yra. 

Kuvan leikissä Refbackassa Bromarvissa on lumeen piirretty kahdeksikko. Kiinniottajaksi nimetty leikkijä joutui kuvion reunaviivoilta ottamaan kiinni kuvion ulkopuolella juoksevia lapsia. Kiinnijoutunut tuli vuorostaan pyydystäjäksi. Kuvan leikki on urheilullinen ja kestävyyttä vaativa. Leikkien, liikkumisen ja laulun on osoitettu parantavan koulukypsyyttä ja olevan tehokasta tunnekasvatusta. Tietokonepeleissä hävinnyt useimmiten ”kuolee ”mutta perinneleikeissä vuoroin voitetaan, vuoroin hävitään.

Sångfest - Laulujuhla


Ramsholmen. Musikfest 1891 (EKTA museum).


(Ekenäs Fotoklubb, Peter Sjöstrand)


I det autonoma Finland ordnades tvåspråkiga musikfester enligt tyska och estniska förebilder. Festerna var fosterländska och folkliga. Klasskillnader borde avskaffas, skrevs det i pressen på 1870-talet. Idealet var att sångfester skulle bringa det högre samhällsskiktet närmare allmogen och att festerna skulle vara fosterländska. Musikalisk bildning skulle spridas och förstärkas på landsorten. Språkstriden i Finland ledde till att sångfester ordnades huvudsakligen skilt på svenskt och finskt håll. Den första svenskspråkiga musikfesten ordnades 4 – 5.7.1891 i Ekenäs. Över 1000 deltagare strömmade in i Ekenäs. Deltagarna inhystes i seminariebyggnader under de två dagarna som musikfesten och de tillhörande sångtävlingarna varade. I juryn satt bl.a. Jean Sibelius, som hade återvänt efter två års studier utomlands. Första pris tilldelades Arbetets Vänners kör i Helsingfors.

Tammisaari oli kietoutunut juhla-asuun. Asemalta satamaan vievillä kaduilla liehuivat liput ja talot oli kiedottu köynnöksin ja viirein. Juhlaväki marssi kulkueissa kansallispukuihin sonnustautuneina upeasti koristetulle Ramsholmenin laulupaviljongille. Sipoon lauluyhdistyksen esitys oli vaikuttava koska sen katsottiin ilmaisevan ruotsinkielisen ”rahvaan” keskuudessa elävää musikaalista tunnetta. Juhlien pääpuhujana oli professori Fridolf Gustafsson. Hufvudstadsbladet kertoi, että poliittinen puhe sai tuhatpäisen väenjoukon kyynelsilmin kajauttamaan eläköön-huudon Suomelle. Laulujuhlilla järjestettiin lukuisia ekskursioita ja luentoja. Helsingin Taideyhdistyksen järjestämässä taidenäyttelyssä vieraili yli 5000 katsojaa. 

Finska veckan - Suomalainen viikko


Ekenäs torg. Bilden tagen ur en protest mot att under Nikolai II begynnande förtryck tvingades finländare att finansiera  rysk infrastruktur. (EKTA museum)


(Ekenäs Fotoklubb: Anita Valtonen)

Torgområdet kan i våra dagar fyllas av kommunal och riksdagskandidater men också av etnisk mångfald som vid firandet av Finland 100 år.
 

Inhemskt arbete! Det var utgångspunkten för ”finska veckan” som firades runtom Finland den första veckan i oktober 1913. Finsk industri hade gjort ett lyckat genombrott och Finlands BNP hade mångdubblats så att en rysk minister undrade om ”Ryssland tillhör Finland”. Nu skulle en inhemsk opinion bildas för att erkänna det finländska arbetets, industrins och finländska produkters höga kvalitet, och därmed leda till ökad konsumtion, så även i Ekenäs. En stor portal stod på torget ritad av arkitekt Ivar Lindqvist som hade skapat även den kvinnliga gipsstatyn representerande Finland. Vid den festliga öppningen av dagarna spelade FBK:s hornkapell ”Suomis sång”. Borgmästare H.Winquist nämnde i sitt öppningstal hur fattiga och förtryckta vi är. ”Ur förmånlighetens och kvalitens skull borde vi befrämja konsumering av finska varor”, var budskapet.

Sunnuntaina torilla ja kansakoulujen juhlasalissa esitettiin ”Finlandiaa” ja kaksi suomalaista työtä esittävää kuvaelmaa. Koko ”suomalaisen viikon” ajan olivat tammisaarelaiset liikkeellä. Västra Nyland -lehti täyttyi paikkakunnan ja lähikuntien elinkeinoelämän ja teollisuuden esittelyllä. Lehti vetosi asukkaisiin. Se esitti, että viikon päättäjäisjuhlassa 4.10.1913 talot valaistaisiin niin lukuisasti kuin suinkin. Toive toteutui. Soihtukulkue kiersi Kuninkaankatua pitkin Isolle Kirkkokadulle ja sieltä torille Eteläisen ja Pohjoisen Rantakadun kautta. Torilla laulettiin Maamme-laulu ja kajautettiin yhdeksänkertainen eläköön-huuto isänmaalle. Juhlassa oli nähtävissä mielenosoituksen piirteitä. Olihan Venäjä aloittanut uudestaan laittomat venäläistämistoimet. Pikkukaupungissakin oli nyt venäjänkieliset kadunnimet oltava kylteissä ensimmäisinä.

Dragsvik fångläger - Dragsvikin vankileiri

 


 (Dragsvik fångläger (Kansan Arkisto1919)


 (Ekenäs Fotoklubb, Peter Sjöstrand)


En av inbördeskrigets konsekvenser tog plats i det dystra fånglägret i Dragsvik sommaren 1918. Enligt fånglägrets överläkare Robert Tigerstedt tilltog dödligheten i augusti. Dödligheten var den högsta bland alla fångläger i Finland, då var tredje fånge dog där år 1918. Fångarnas obefintliga hygien ledde till rekurensfeber och den ruttnade klippfisksoppan försvagade motståndskraften. Den röda fången Emmi Lehtonen har beskrivit hur fångarna måste sova på kalla cementgolv i Dragsvik men senare förflyttad till Sveaborg fick hon säng och strömadrass. Efter att Tigerstedts hemliga rapport såg dagsljus i Sverige förbättrades omständigheterna i fånglägret en aning. Brukspatronen i Svartå, Hjalmar Linder hade redan i maj vädjat om försoning. Men hatets atmosfär var så kraftig att Linder blev persona non grata, utfryst och såg sig tvungen att emigrera.

Valtionhoitaja Svinhufvud pienensi yli puolella punavankien määrää kahdella armahduksella syksyllä 1918. Vuoden 1921 jälkeen Dragsvikiin keskitetyt poliittiset vangit saivat pakkotyöleirillä poliittisen vangin statuksen. Vähäisemmän työvelvollisuuden vuoksi vangeilla oli mahdollisuus opiskella ja lukea. Edistyneemmät vangit toimivat opettajina. Dragsvikin leiriä kutsutiin siksi Tammisaaren yliopistoksi. Oikeistoradikalismin vahvistuttua 1920-luvun lopulla pienenivät opiskelumahdollisuudet. Vangit lakkoilivat ja aika ajoin heidän kovakourainen pakkoruokintansa johti kuolemaan.  Nimettömiin hautoihin haudattujen punavankien hautakummulle pystytettiin 1951 muistomerkki ja 1986 kaiverrettiin vainajien nimitauluun noin 3000 nimeä. Piispa Erik Vikström siunasi vainajat 1992. Kangerteleva sovintoprosessi oli saanut alkunsa. 

Första maj marsch - Vappumarssi


Första maj tåg. Valborgsmasrch i Billnäs1 maj i Billnäs år 1916. Byggnaden t.h arbetarbostadshuset "Berghäll" (Fiskars museums bildsamling)


 (Ekenäs Fotoklubb, Peter Sjöstrand)
Det demokratiska beslutsfattandet sker idag då stadsfullmäktige sammanträder i Seminarieskolan i Ekenäs.


Storstrejken 1905 förändrade samhällets strukturer och sättet att uttrycka sig i det offentliga rummet. I augusti 1906 anslöt sig Finlands Svenska Arbetarförbund till det år 1903 i Tammerfors grundade socialdemokratiska partiet. Frihet, jämlikhet och broderskap var slagord som gick hem och syddes in i fanan även i Pojo bruksområde. Bland bruksarbetare ställdes broderskap som motbild till paternalism. Då tsar Nikolai den II tvangs abdikera i mars 1917, utbröt en frihetsyra i Ryssland och Finland med massdemonstrationer och föreningsmöten. Man marscherade från Billnäs till Karis folkets hus ”Rientola” sjungande Marseljäsen och Internationalen. Så även på första maj 1917! På bilden passerar demonstranterna bostadskasernen Berghäll på väg till Rientola i Karis.

Vientiteollisuus oli vaikeuksissa. Sotasuhdanne muuttui miinusmerkkiseksi, kun Venäjä ei enää kyennyt ostamaan edes tilattuja tuotteita. Eivätkä näkymät viljantuonnista olleet sen paremmat ja Venäjältä tuodun leipäviljan varassa Suomi eli. Pinjaisten ruukilla oli 1072 työntekijää vuonna 1915 mutta 1917 enää 613. Työväestön itsetunto koheni vanhan vallan sorruttua ja järjestöjen esittämään vaatimukseen 8 tunnin työpäivästä suostuttiin. Pohjan ruukilla metallimiehet tekivät jo huhtikuussa 8 tunnin työpäivää. Näihin aikoihin ruukilla työnsä menettänyt ”Hugo I” vaelteli päämäärättömästi Helsingin katuja. Nälkäisenä ja kurjassa tilassa hän pestautui kurssille, joka koulutti upseereja punakaartiin. 

Ekenäs seminarium - Tammisaaren seminaari


Emma Irene Åström (Jacobsson, Selma; H. Holmström,  Finna  Helsingin yliopistomuseo)


 (Ekenäs Fotoklubb, Peter Sjöstrand)

 

Ekenässeminariet, som var ämnat för skolning av blivande svenskspråkiga kvinnliga folkskolelärarinnor, invigdes 1871. Staden Ekenäs borgare ställde sig välvilliga gentemot seminariet och erbjöd seminariet byggnader tillhörande säteriet Ekenäs Ladugårdkostnadsfritt. Den mest namnkunniga seminarielärarinnan var banbrytaren Emma Irene Åström, Finlands första kvinnliga magister och en enastående pedagog. Hon blev ledstjärna för den svenska kvinnorörelsen. Som lärare blottade hon för eleverna betydelsen av att uppfylla livet med sanningssökande. Emma Irene till ära skrev Z. Topelius berättelsen ”Stjärnornas kungabarn”. Hon blev hyllad även i Sverige. Den kända pedagogen Ellen Key skrev om henne och som musa inspirerade hon Viktor Rydberg.

Kansakouluopettajan tuli 1800-luvun Suomessa osallistua kansankunnan rakentamiseen ja hänen oli asetuttava mallikuvaksi kansan yläpuolelle. Naisten tulo koulutuksen piiriin vahvisti suomalaisen kansalaisyhteiskunnan syntyä. Koulutetut naiset tulivat yleensä virkamies-, porvaris- tai korkeimmista yhteiskunnallisista luokista. Emma Irene Åströmin taloudelliset mahdollisuudet koulutukseen olivat olemattomat, mutta isoisältä saadut vahvat sivistykselliset esikuvat kannustivat häntä jo lapsena voittamaan opiskelun esteet. 

Skolgång - Koulunkäynti


 Fiskars högre svenska folkskolans elever 8.3.1934 (Fiskars museums bildsamling)


 (Ekenäs Fotoklubb, Outi Karikivi)


Brukspatronen John Julin startade en skolklass för pojkar år 1832. Folkskolan var ännu fjärran. Den skulle genom en förordning år 1866 börja sprida kunskap bland folkets djupa lager. Julins skola tillämpade den s.k. Lancastermetoden där äldre elever undervisade de yngre.  Folkskolan kom till Fiskars i början av 1870-talet. Man använde sig av sandlådor och i dem kunde eleverna rita bokstäver, som sedan ströks ut med ett bräde. De i begynnelsen tvåspråkiga klasserna skildes åt 1902 då den finskspråkiga befolkningen ökat.

Uno Cygnaeus, suomalaisen kansakoulun isä, sai vaikutteita Pestalozzin pedagogisesta ajattelusta. Koulun tuli luoda sosiaalista tasavertaisuutta, opetuksen oli huomioitava lapsen kehitystaso ja sen oli tiedon lisäksi puhuteltava lapsen koko persoonaa. Koulurakennusten tuli olla valoisia ja terveellisiä. 1930-luvulla oppilaiden lukumäärä lähenteli jo 80. Vuonna 1934 otetussa kuvassa, ilmavassa luokassa oli käytössä ajanmukaiset opetusvälineet, liitutaulu ja havainnekuvat.

Fiske - Kalastus


  Fångst håvas i slädarna, Bromarf 1928 (Segerstråle Curt, Finna SLS)


 Fiskhandlare på Ekenäs torg (Ekenäs Fotoklubb, Peter Sjöstrand)

På vintrarna drog man not i Bromarf. Ett notlag bestod vanligtvis av 12−14 män. Till förman för laget valdes en notkung som bar ansvaret för arrangemanget. I Wättlax var Gustaf och sonen Vilhelm Lignell kända notkungar. I tiderna fanns det t.o.m. fyra notlag i trakten. Notan kunde vara ca 150 famnar lång och 40 alnar djup. Notan sattes i vaken och drogs upp med hjälp av en vinsch dragen av starka händer eller med häst. Fisk, främst strömming kunde fångas upp till 1000 kg/dag. Omkring första världskriget levererades all fisk med segelbåtar till Hangö, senare även till Reval.

Ammattikalastajien määrä on voimakkaasti laskenut ja valtaosa suomalaisten syömästä kalasta on tuonnin varassa. 2010-luvun lopulla Suomessa laskettiin olevan enää noin 700 päätoimista kalastajaa ja määrän odotetaan romahtavan eläköitymisen vuoksi. Kalastuksen merkitys sekä ravintona että Itämeren tilanteen kohentajana on merkittävä. Ympäristökuormitus on vähentynyt parin vuosikymmenen aikana 70% kalastuksen kun on osoitettu poistavan rehevöitymistä. Silti suomalainen syö vuodessa keskimäärin vain 13 kiloa kalaa fileeksi laskettuna. Minkkituotanto lisäsi väliaikaisesti silakan pyyntitarvetta. Teolliset menetelmät ja kalakantojen väheneminen verottivat työvoimavaltaista pyyntimuotoa, nuotanvetoa. Kalastajien määrä on romahtanut ja verkkokalastuksella on vastuksenaan merimetsot ja hylkeet. 

Torghandel - Torikauppa


 Torghandel, Ekenäs (EKTA museum)


(Ekenäs Fotoklubb, Viveka Rabehl)

 

Marknadshandel var en väsentlig del av handelsorganisationen i agrara städer såsom Ekenäs långt in på 1800-talet. Målet var att erbjuda möjlighet till nödvändigt varubyte. Det gick vilt till på marknader och slagsmål och gräl förekom, vilket var en del av ett länge efterlängtat folknöje som inte ens ryska patruller kunde hindra. Lantdagarna 1863 förbjöd vintermarknaden bland annat i Ekenäs men inte ens en kejserlig förordning kunde rubba traditionen. Marknaden gynnade stadens kassa och därför var motståndet inte enhälligt i stadsfullmäktige. Med en höjning av platsavgifter för försäljarna kunde dock månglare gallras bort.

Tori, joka oli ensisijaisesti maatilatuotteiden myyntipaikka markkinoiden yhteydessä, sijaitsi nykyisellä paikallaan, vaikkakin se oli alussa puolet pienempi. Torialuetta peitti ruoho, jolla lapset leikkivät. Kustaa Vaasa- ja Kuninkaankadun kulmaukseen osoitettiin hyvät myyntipaikat. 1840 jälkeen torilla tiedetään olleen 37 myyntikojua. Kuvaan kuuluivat kaupustelijat, venäläisen teekeittiön ja rinkilöiden myyjät sekä venäläisiä vihanneskauppiaita. Olosuhteita torilla arvosteltiin. Voi, kuten muutkin maitotuotteet ja kala olivat ilman suojaa alttiina tuulelle ja pöllyävälle hiekalle ja pölylle. Terveyslautakunta vaati parempaa hygieniaa. Kalakauppa sijoitettiin kalasatamaan ja torille asetettiin myyntipöydät. Vasta 1913 päällystettiin tori mukulakivellä ja torin maalaismainen ilme katosi. Carl Michael Fager kirjoitti eräänkin maailmaa nähneen naisen vakuuttaneen, ettei Tammisaaren torille vetänyt vertoja kuin Venetsian kuulu toriaukio. 

Järnvägen - Rautatie


 Järnvägsbygge i Ekenäs (EKTA-museum, Fagerska samlingen)


 (Ekenäs Fotoklubb, Peter Sjöstrand)

Järnvägsbygget som inleddes i Finland på 1860-talet gynnade städernas borgerskap. En av drivkrafterna bakom Hangö-Hyvingebanan var Ekenäsbon, konsul Frithiof Hultman. Åbo och Helsingfors bekämpade planen för banan eftersom de betraktade Hangö vinterhamn som sin konkurrent. Enligt Hultman skulle utrikeshandel och transitotrafik året om främja alla, inte minst Ekenäs. Ekenäs skulle bli stapelplats för trävirke. På grund av intriger, påbörjades bygget på allvar först 1872. Mark exproprierades, järnvägen korsade gamla vägar och på stadens gator hördes svenska, finska, ryska och tyska.  

Kaupungin porvarit auttoivat auliisti rakennustyön etenemisessä, vaikka muutamat heistä menettivät kaupungille maitaan. Belgiasta ja Englannista toimitettiin viidestä eri työpajasta rakennusmateriaalia Pohjanpitäjänlahden yli rakennettuun rautatiesiltaan vuonna 1873. Kun ensimmäinen juna tuli lopulta Tammisaareen 30.7. ryntäsi suuri väkijoukko ”Hanko”-nimistä suurta ja kirjavaa veturia katsomaan. Sen ääntä verrattiin lehmän ammuntaan. Silta jouduttiin rakentamaan myöhemmin ilmenneiden vikojen vuoksi uudestaan muun muassa Hangon Kuningatarvuorelta toimitetulla graniitilla. 

Finsmedjan - Hienotaepaja


 Fiskars finsmidesfabrikens sliperi. Slipare Johan Adolf Enqvist i arbete, på 1900-talet (Fiskars museums bildsamling).


 (Ekenäs fotoklubb, Roland Öster)
 Karis nya kulturhus under byggnad. Byggverksamheten var år 2019 den bransch med störst mansdominans ; 91 % var män. 

John Jacob Julin anställde Erik Rinman jämte två finsmideselever till Fiskars bruk från Eskilstuna år 1830. De första finsmidesarbetena, bland annat papperssaxar producerades på Ladugårdsvinden men Julin lät C. L. Engel rita en verkstad enkom för finsmedjan. Från 14 anställda år 1840 växte antalet arbetare till 128 vid sekelskiftet 1900. Det var rika ryssar som köpte främst saxar och pennknivar. Barn började arbeta på Finsmedjan vid 8–10 års ålder och deras arbetstid varade mellan 06.00 och 19.00 frånsett två entimmespauser och kaffepaus. Som 14-åring började Theodor Fritz med hårt arbete som släggare. Förutom arbetsrelaterad starr gav arbetet med korkskruvar av tenn honom krokiga fingrar för resten av livet. Lungsot var en allmän sjukdom bland finsmeder. Den förorsakades av dammet som förekom vid slipning och polering.

Fiskarsin Hienotaepajassa kehiteltiin vuosikymmenten saatossa suuren suosion saaneita saksia, puukkoja ja erilaisia talousesineitä. Englantilaisten työnjohtajien asiantuntemuksella ja tarkkuudella laskettiin pohja maailmankuululle muotoilulle halki vuosikymmenten Vastoinkäymisiltä ei kuitenkaan vältytty. Paja paloi mutta se rakennettiin viikossa uudestaan. Tuotantokustannusten alentaminen mekaanisia prosesseja lisäämällä ei käsityövaltaisessa prosessissa ollut toivotussa määrin mahdollista. Hienotaepajan tuotanto tuotti toisinaan tappiota, kuten venäläisten peruessa suurtilauksensa ensimmäisen maailmansodan aikana.

Trädgårdsodling - Puutarhaviljely


 Växthus och drivbänkar i Fiskars, ca 1915-20. Fiskars äldsta växthus. Nytt växthus byggdes på samma plats. Mannen som kör hästen är s.k. "Trädgårds - Karlsson". Mannen längst t.v. trädgårdsmästare Karl Fredrik Ekholm (s.k. "Gamla Knalli" (Fiskars museums bildsamling).


Juholan Puutarha, Mustio / Svartå (Ekenäs Fotoklubb, Satu Wikström)

Akademin i Åbo och Åbo botaniska trädgård har format trädgårdskulturen i Finland från mitten av 1700-talet. Det var nyttans tidevarv och trädgården skulle förutom estetiska ändamål bringa nytta åt hushållet. För de högre samhällsskikten skulle trädgården bestå av ”lustgård”, ”fruktträdgård” och ”köksgård” med bl.a. örter. På Fagervik gård hade man på 1780-talet två växthus där det experimenterades med exotiska växter som mimosa, citrusfrukt och fikon. I orangerier som blev allmänna på stora gårdar i mitten av 1800-talet växte ananas och tropiska arter.

Fiskarsissa ruukinkonttorin läheisyydessä sijaitsivat 1800-luvun alkupuolella paikkakunnan ensimmäiset kasvihuoneet. Hyötypuutarhaharrastus ja vuoroviljely levisivät myös työläisten keskuuteen. Rankkoina lamavuosina alueella säästyttiin nälänhädältä. Työläisten palstat tuottivat lähinnä perunaa, pinaattia ja kaalia. Eksoottiset persikkapuut kuuluivat von Julinin valikoimaan. Kuvassa vasemmalla näkyy Fiskarsin vanhin kasvihuone. ”Gamla Knalliksi” nimetty puutarhamestari Karl Fredrik Ekholm vasemmalla, hevoskuski tunnettiin nimellä ”Trädgårds Karlsson”.

Kvinnoarbetskraft - Naistyövoima


 Fiskars stenhuset, två kvinnor hänger upp Stenhustvätt i parken bakom Stenhuset. Till höger Ida Seger Sveholm. Kvinnorna jobbade som husor på Stenhuset. 1930 - 40-talet ( Fiskars Museums bildsamling)


 (Ekenäs Fotoklubb, Viveka Rabehl) 
 Raseborgs sjukhus. Hälso- och socialtjänster var den bransch som år 2019 hade den största kvinnliga majoriteten; 86 % var kvinnor.


I mitten av 1800-talet var 20 procent av landets arbetskraft kvinnor, men några årtionden senare utgjorde de redan cirka hälften av fabriksarbetarna. Även om industrialiseringen förbättrade kvinnans ställning, utgjorde lönen bara hälften av männens lön. På landsorten arbetade kvinnor inom basnäring och tog hand om hushåll och barn. Utvecklingen gick långsamt från självförsörjning till lönarbete. I bruksområden som Fiskars och Billnäs uppstod tillfällen för kvinnor att arbeta i arbetsledarens och brukspatronens hushåll. Arbetet bestod av att koka, städa, byka och utföra allt vardagligt arbete. 

Kotitalous toimi Kivilinnan ruukinpatruunan puolison johdolla. Työ oli selkeästi organisoitu ja hierarkkista. Pyykkärien ammattikunnassa arvostetuimpia olivat hienopesijät, jotka olivat erikoistuneet herrasväen hienoimpien ja arimpien tekstiilien puhdistamiseen. Tunnetuimpia hienopyykkäreitä oli fiskarsilainen Fina Ring, jonka mies työskenteli valssaamossa. Sisällissodan jälkeen saatettiin punaisten vaimojen kasvatukselliset kyvyt kyseenalaistaa. Heidän pelättiin siirtävän ”punaisten tunteman vihan” tuleviin sukupolviin. Ruukissa työskentelevien naisten päivähoidossa olevien tai huostaanotettujen lasten kasvatuksen toivottiin tekevän heidät ”yhteiskuntakelpoisiksi”.  

Fiskars bruk - Fiskarsin ruukki


Fiskars bruk, Övre bruket
Från vänster i förgrunden transformatorbyggnaden gjord av slaggtegel. Bakom Slaggbyggnaden bostadshus som brann vintern 1932.  Åkerradens villor, vita huset t.h. Nya Ladugården 1919 - 1921. Huset i bildens mitt - med vita "fönsterluckor" - är s.k. mejerskans hus, pepparkakshus. Ovanför ladugården ser man skomakarbacken med bl.a. Wilhelmshöjd. Fiskars vykort från 1920-talet. Såldes i Fiskars Minuthandel. Tid före 1923 (Fotograf Gustaf Welin, Fiskars museums bildsamling).


  Fiskars bruk, övre bruket (Ekenäs Fotoklubb, Outi Karikivi) 

Fiskars ligger omringat av åkerfält och furuklädda höjder. Landsvägen för oss mot bruket och det första vi ser är Samlingslokalen. Den invigdes 6.11.1896 med en stor folkfest. Skådespel, sång och dans ljöd glatt i det av Fiskarsbördige Waldemar Aspelin ritade husets sal. Även brukets bibliotek inrymdes i Lokalen. Vid invigningen spelades pjäsen ”En midsommarnatt i Dalarna”. Salen hade även en ypperlig flygel, vilken möjliggjorde högklassiga konserter. Sedan frivilliga brandkårens uppkomst spelades hornmusik på fester utom- och inomhus på orten, och körerna leddes i tiderna av en kapellmästare som huvudsyssla. Horn- och stråkorkestrar samt sångföreningen jämte andra föreningar övade och samlades i Lokalen. 

Fiskarsin odotetuimpia juhlia olivat palokuntalaisten juhlat. Lapset tuskin malttoivat odottaa soiton ja liehuvien viirien juhlistamaa marssia kylän halki. Rumpali kulki kärjessä, musikantit seurasivat valkoisin myssyin ja välkkyvin vaskisoittimin ja vihreät banderollit kannoillaan, perässään punaisiin vaatteisiin sonnustautunut sammutuskomppania. Ohjelma oli tasokas ja kunnianhimoisesti toteutettu. Eräänäkin vuonna esitettiin marionettiteatteria. Legendaksi tuli hienoseppä Levinin ilmestyminen valkoisella hevosella Kustaa II Adolfiksi pukeutuneena. Odotetuin huipentuma oli kuitenkin juhlan päättävä ilotulitus. Tuolloin jo iltahämärissä tanssahdeltiin saksalaista polskaa ja nukahdeltiin juhlan uuvuttamana, mihin sattui. Juhlien maine kiiri kauas ja se veti vuosittain ulkopuolisia paikalle. 

Billnäs - Pinjainen


  (Billnäs 1880, Finna Museiverket, historiska bildsamlingen)


 Billnäs bruk (Ekenäs Fotoklubb, Hans Elmgren)

Kungsvägen mellan Åbo och Viborg löpte rakt igenom det blivande bruksområdet i Billnäs. Där grundade Åbobon Carl Billsten ett järnbruk 1641. Forsen brusade ned över ett fall på över sex meter. Billsten fick privilegium för att bygga masugn och två stånghamrar. Under stora ofreden förstördes bruket och man fick bygga upp hela bruket på nytt. Då övergick bruket i bröderna Hisingers ägo och behölls inom släkten ända tills början av 1920-talet. Brukspatronen F.L. Hisinger förnyade tillverkningsmetoder och påbörjade serietillverkning, möbelindustri och parkettillverkning med stor genomslagskraft. Det patriarkala styret ville han dock hålla fast i och noterade inte de förändringar som pågick i ståndssamhället till fördel för de breda folklagren. 

Suurlakon 1905 vaikutuksesta Suomeen saatiin Euroopan uudenaikaisin valtiopäivälaitos, yleinen ja yhtäläinen äänioikeus kertaheitolla. Työväestö oli mobilisoitunut ja agitaattoreita liikkui ruukin alueella. Lapsenkasvoisen Sawanderin rohkeutta agitoida ja panna oma asemansa peliin ihmeteltiin. Ruukkiin tuli myös sosialidemokraattisen puolueen koulutettuja agitaattoreita. Ruukinpatruuna Hisingerin laatimat ”orjasopimukset” olivat räikeässä ristiriidassa jo aiemmin säädetyn yhdistys- ja kokoontumisvapauden kanssa. Erottamisen uhalla työntekijän oli varmistettava allekirjoituksellaan, ettei liity työväen- ja ammattiyhdistyksiin.  Liberaali lehdistö tuomitsi Hisingerin toimet. Hisinger vetäytyi operatiivisesta johtamisesta, jolloin tehtaan jokapäiväiset tehtävät siirtyivät palkatulle isännöitsijälle. 

Fiskars - Fiskars


(Fiskars Pehr Adolf Kruskopf 1845,  Finna Museiverket​)


(Ekenäs Fotoklubb, Outi Karakivi)

Pojo var föregångare i järnproduktion på 1600-talet i Finland. Peter Thorwöste från Åbo stod inte blind inför de möjligheter som skog och vattendrag erbjöd. Under drottning Kristinas tid 1649 fick han rättigheten att grunda en masugn och att bygga stångjärnshammare. Valloner och tyskar flyttade som yrkeskunnig arbetskraft till orten. Då apotekaren Johan Jacob Julin köpte bruket 1822 utvecklade han verksamheten i bruket som en visionär. På sina studieresor utomlands förstod han att nya industrigrenar och maskinell verksamhet måste tillämpas för att överleva. Förutom fabriksproduktion tillämpades de modernaste metoder i hälsovård, skolgång, skogs- och lantbruk. Under tider av hungersnöd och depression klarade bruksinvånarna sig tack vare brukets självförsörjning. Som nybyggare lät Julin på 1820- och 30-talet uppföra kontor, ekonomibyggnader, apotek, arbetarkaserner och en tegelbyggnad med klocktorn ritad av Carl Ludvig Engel.

Fiskarsin ruukkialueen päärakennus Kivilinna on tyyliltään uusklassinen ja siinä näkyy Charles Bassin ja C. L. Engelin kädenjälki. Julkisivussa keskikerros on suunniteltu ilmentämään asemaa rakennuksen pääkerroksena. Engelin piirtämät rakennuksen sivusiivet toteutuivat vain osittain. Säätyläiselämä kokosi vuorineuvokseksi nimetyn ja aateloidun Johan Jacob eli John von Julinin linnassa Suomen niukkalukuisen aateliston suuriin juhliin. Raudantuotannon kannattavuuden heiketessä ja epäonnisen perinnönjaon jäljiltä elämä saattoi olla Kivilinnassa ajoittain vaatimatonta. Hildur von Julinin kerrotaan omakätisesti repineen salongin verhot alas ja verhonneen niiden kankaalla huonekalujen kuluneet päällykset.

Tenala kyrka - Tenholan kirkko


 (Tenala kyrka P.O. Welin 1985 Finna Museiverket)


 (Ekenäs Fotoklubb, Anita Valtonen)

På samma plats där den nuvarande stenkyrkan står i Tenala fanns en eller flera gamla träkyrkor under 200 års tid. Stenkyrkan byggdes ca 1460─1480, en period med intensivt kyrkobyggande på 15 orter. Invändigt har Tenala kyrka behållit sin ursprungliga karaktär. Ljuset speglar sig som förr i interiörens treskeppiga valv. Gemensamt för kyrkorna i Tenala, Kimito, Bjärnå och Sagu är ett 40-delat stjärnvalv och samma byggmästare. Kalkmålningar gjordes (med undantag av några vigningskors) först under stormaktstiden omkring 1675. I utgrävningar har fragment av medeltida glasmålningar upptäckts. Ingen större omvälvning har således drabbat kyrkans kalkmålningar under reformationen. 

1800-luvulla kansallisen nousun vaikutuksesta keskiaikaisten kirkkojen katsottiin kertovan maan mahtavasta esihistoriasta. Ajoitustakin peukaloitiin vanhemmiksi kuin mitä kirkot todellisuudessa olivat. 1900-luvun poliittisesti rauhattomat ajat ja Neuvosto-Venäjän uhka vahvistivat edelleen kansallista kertomusta kirkoista todisteena maan mahtavasta ja rikkaasta menneisyydestä. Tenholan kirkossa on säilynyt Karjaan mestarin Pyhän Olavin veistos pyhimyskaapissa. Muutakin keskiaikaista esineistöä on esillä, vaikka kruunu takavarikoi 1500-luvun puolivälissä kaiken yli kaksikiloisen katolisen esineistön. Restauroinnin yhteydessä 1980-luvulla runkohuoneeseen asennetut lasit eivät olleet tarpeeksi himmeitä ja tilaan siivilöityvä kirkas valo ei vastaa täysin keskiajan olosuhteita.

Rilax gård - Riilahden kartano


(Rilax gård 1910, Brander Signe 1910 , Finna Museiverket)


 (Ekenäs Fotoklubb, Peter Sjöstrand)

Gustavianen Johan Fredrik Aminoff dömdes i Stockholm 1794 att förlora sitt liv men domen stadfästes till livstidsfängelse. Benådad och återupprättad två år senare av den nytillträdde Gustav IV Adolf, återvände han till sin tjänst och återköpte sitt barndoms Rilax. Trogen mot kejsaren som han var, fick han betydande uppgifter i Finska Kommittén och blev upphöjd i grevligt stånd 1819. På Bromarvhalvön i Rilax, släktens hemgård sedan början av 1700-talet, lät Johan Fredrik resa en ny huvudbyggnad ritad av fortifikationslöjtnanten Pehr Granstedt 1804─1806. Den representerade svensk spartansk nyklassicism, och var stilmässigt företrädare för den svenska nyantiken. Landskapsarkitekturen och parken var magnifik, byggd i engelsk stil, en stil som hade blivit känd i vårt land i slutet på 1700-talet.

Englantilainen puutarha ei suitsinut luontoa barokkityylisen puutarhan lailla. Luonnonmuotoja mukaillen hyödynnettiin maastoa ja lisättiin mieltymysten mukaan maisemaan sopivia rakennelmia, esimerkiksi temppeleitä. Riilahden kartanon sisustus heijastaa taitekohtaa Ruotsin ja Venäjän vallan välillä. Johan Fredrikin kotijumala oli Kustaa III, jonka yhdestä kolmesta säilyneestä kuolinnaamiosta säilytettiin mahonkiastiassa kartanossa. Sisustus on pietarilaistyylistä empireä ja muistuttaa paikoin korkea-aatelista tyyliä Nikolai I:n ajalta.

Stationssamhälle - Asemayhdyskunta


Stugan uppe på backen var vaktstuga där grindvakten bodde med sin familj troligen från 1892. Vakten skulle vakta den låsta rågrinden, ta emot betalning för passage och öppna. Grinden stod i rån mellan Kila by och Billnäs bruk, som ägdes av Fridolf Hisinger (Hembygdsarkivet/ Lokalarkivet Arresten).


 (Ekenäs Fotoklubb, Roland Öster)

Gränsen mellan två verkligheter i Billnäs och Karis, eller ett försök att upprätthålla en sådan, speglades av ett råmärke i terrängen. Karis hade som stationssamhälle stigit in i det förmoderna. Det var ett hot mot den patriarkaliska kontrollen som tillämpades i Billnäs. Brukspatronen, friherre Fridolf Leopold Hisinger hade anlagt en gräns, en rågrind över bruksvägen vid gränsen mellan samhället och brukets marker. Den kan ses som en symbolisk gräns mellan det moderna samhället och det patriarkaliska bruket. En avgift skulle betalas för att passera råmärket. På bilden syns vaktstugan där grindvakten bodde.  

 Karjaa oli esimoderni 1900-luvun alussa ja asukkaita oli henkikirjojen mukaan 3974 (1910). Siellä oli kuutisenkymmentä kauppaa, vaatetehdas, elokuvateatteri, pankkeja, rukoushuoneita, nuorisotalo, tori, sähkövalaistus, katuja ja puistoja. Karjaan tarjoamat palvelut ja rautatieyhteydet Helsinkiin saattoivat houkutella maaseudun työntekijöitä suurempiin keskuksiin. Billnäsin ruukkiyhteiskunnassa oli työntekijöille tarjolla kaikki palvelut kehdosta hautaan: asunnot, terveyshuolto, koulut, kirjasto, yhdistystoiminta. Osallisuus tähän hyvään edellytti saumatonta yhteistyötä ruukinpatruunan kanssa. 

Nybyggarsamhället - Raivaajayhteiskunta


 Karis järnvägsstation och omgivning (M. L. Carstens 1908. Museiverket. Finna Historiska bildsamlingen)


(Ekenäs Fotoklubb, Roland Öster)

I Carriss som Karis hette under medeltiden, befann sig en av de största bronstida bosättningsområdena i Västnyland. En gynnsam handelsplats fanns mellan Svartån och Läppträsk, där en av kustens bästa hamnar låg för drygt 2000 år sedan. Landsbromalmen var bebodd redan på stenåldern. Läppträsk stod i förbindelse med havet och bortom åsarna nåddes Tavastland via en vattenled från Svartå. Ett försök att bygga en kanal har spårats och den har kallats för ”Grabbes kanal”. Senare har Karis kallats för nybyggarsamhälle på urgammal grund. Mot nordväst gränsade området till Pojo-Billnäs brukssamhälle. Längs Fiskarsån och Svartåns nedre lopp hade ett omfattande industriområde uppstått. Då stationssamhället byggdes upp (1873 och 1899) på Kila bys mark tog Karis ett steg in i det förmoderna.

 Arkeologeille Karjaan alue on aarreaitta. Suomen varhaisimpina asutettuina alueina seudulta on löydetty asuinpaikkojen lisäksi muinaishautoja, kummeleita ja muinaislinnoja. Varhaiset asukkaat olivat varsinaissuomalaisia mutta 1400-luvulle tultaessa Karjaa oli ruotsalaistunut. Aikoinaan Karjaan pitäjän alueella sijaitsi Mustion ruukki, joka on Suomen vanhin (1561). Ruukilla ovat vierailleet sekä Ruotsin että Venäjän hallitsijat.  Entisellä Karjaan maalaiskunnan alueella valtaa pitivät mahtisuvut, kuten Grabbe, Stålarm, Horn ja Linder. 1900-luvulle tultaessa kaikki oli toisin. Karjaa muuttui rautatien myötä esimoderniksi yhteisöksi, jossa liikkui raha ja uudet vallankumoukselliset aatteet.

Slottsbacken - Linnanmäki


  (Ekenäs 1845,  von Wright Magnus, Finna Nationalbiblioteket)


 (Ekenäs Fotoklubb, Ulla Johnsson)

Västra Nyland anses vara en historisk och geografisk helhet. Två åsryggar, Lojoåsen mot Hangö, den andra från Sammattitrakten mot Bromarv, ställer uddar, vikar, sund och åar i samma huvudriktning.  Från medeltiden till 1634 bildade Raseborgs slottslän en helhet som omfattade hela nuvarande västra Nyland. Den äldsta fornängen i Finland som upptäcktes i Raseborg 2019 dateras till den tidiga förromerska tiden, ca. 500 f.Kr.

Kuningas Kustaa Vaasa tahtoi tehdä Tammisaaresta kilpailijan Räävelille (Tallinna). Siksi hän antoi kaupunkiprivilegiot (erioikeudet) Tammisaarelle 1546. Slottsbacken on muistomerkki kuninkaan tahdosta. Siellä sijaitsevat keskeneräiseksi jääneen linnan rauniot. Tammisaaresta tuli sittemmin koulu- ja teollisuuskaupunki, satamalle otolliset olosuhteet löytyivät myöhemmin Hangosta.