(Fiskars Pehr Adolf Kruskopf 1845, Finna Museiverket)
(Ekenäs Fotoklubb, Outi Karakivi)
Pojo var föregångare i järnproduktion på 1600-talet i Finland. Peter Thorwöste från Åbo stod inte blind inför de möjligheter som skog och vattendrag erbjöd. Under drottning Kristinas tid 1649 fick han rättigheten att grunda en masugn och att bygga stångjärnshammare. Valloner och tyskar flyttade som yrkeskunnig arbetskraft till orten. Då apotekaren Johan Jacob Julin köpte bruket 1822 utvecklade han verksamheten i bruket som en visionär. På sina studieresor utomlands förstod han att nya industrigrenar och maskinell verksamhet måste tillämpas för att överleva. Förutom fabriksproduktion tillämpades de modernaste metoder i hälsovård, skolgång, skogs- och lantbruk. Under tider av hungersnöd och depression klarade bruksinvånarna sig tack vare brukets självförsörjning. Som nybyggare lät Julin på 1820- och 30-talet uppföra kontor, ekonomibyggnader, apotek, arbetarkaserner och en tegelbyggnad med klocktorn ritad av Carl Ludvig Engel.
Fiskarsin ruukkialueen päärakennus Kivilinna on tyyliltään uusklassinen ja siinä näkyy Charles Bassin ja C. L. Engelin kädenjälki. Julkisivussa keskikerros on suunniteltu ilmentämään asemaa rakennuksen pääkerroksena. Engelin piirtämät rakennuksen sivusiivet toteutuivat vain osittain. Säätyläiselämä kokosi vuorineuvokseksi nimetyn ja aateloidun Johan Jacob eli John von Julinin linnassa Suomen niukkalukuisen aateliston suuriin juhliin. Raudantuotannon kannattavuuden heiketessä ja epäonnisen perinnönjaon jäljiltä elämä saattoi olla Kivilinnassa ajoittain vaatimatonta. Hildur von Julinin kerrotaan omakätisesti repineen salongin verhot alas ja verhonneen niiden kankaalla huonekalujen kuluneet päällykset.