Fiskars stenhuset, två kvinnor hänger upp Stenhustvätt i parken bakom Stenhuset. Till höger Ida Seger Sveholm. Kvinnorna jobbade som husor på Stenhuset. 1930 - 40-talet ( Fiskars Museums bildsamling)
(Ekenäs Fotoklubb, Viveka Rabehl)
Raseborgs sjukhus. Hälso- och socialtjänster var den bransch som år 2019 hade den största kvinnliga majoriteten; 86 % var kvinnor.
I mitten av 1800-talet var 20 procent av landets arbetskraft kvinnor, men några årtionden senare utgjorde de redan cirka hälften av fabriksarbetarna. Även om industrialiseringen förbättrade kvinnans ställning, utgjorde lönen bara hälften av männens lön. På landsorten arbetade kvinnor inom basnäring och tog hand om hushåll och barn. Utvecklingen gick långsamt från självförsörjning till lönarbete. I bruksområden som Fiskars och Billnäs uppstod tillfällen för kvinnor att arbeta i arbetsledarens och brukspatronens hushåll. Arbetet bestod av att koka, städa, byka och utföra allt vardagligt arbete.
Kotitalous toimi Kivilinnan ruukinpatruunan puolison johdolla. Työ oli selkeästi organisoitu ja hierarkkista. Pyykkärien ammattikunnassa arvostetuimpia olivat hienopesijät, jotka olivat erikoistuneet herrasväen hienoimpien ja arimpien tekstiilien puhdistamiseen. Tunnetuimpia hienopyykkäreitä oli fiskarsilainen Fina Ring, jonka mies työskenteli valssaamossa. Sisällissodan jälkeen saatettiin punaisten vaimojen kasvatukselliset kyvyt kyseenalaistaa. Heidän pelättiin siirtävän ”punaisten tunteman vihan” tuleviin sukupolviin. Ruukissa työskentelevien naisten päivähoidossa olevien tai huostaanotettujen lasten kasvatuksen toivottiin tekevän heidät ”yhteiskuntakelpoisiksi”.