Julgubben och tåget Ukko-Pekka vid Karis järnvägsstation, ca 1980-tal.
Bild: Henrik Rantas vykortssamling, Lokalarkivet Arresten, Karis
Julgubbens urbild är ingen mindre än de fattigas givmilda Nikolaos undergöraren som levde på 300-talet i Myrra (nuv. Turkiet). Den protestantiska kyrkan ersatte dock honom som gåvogivare med Kristusbarnet som i sin tur ersattes med “julmannen”, föregångaren till den nuvarande julbocken. På 1700-talet blev julbocken julklappsutdelare.
S:t Nikolaus givmildhet levde kvar i välgörenhet och insamlingar för de fattiga under jultiden.
I Ekenäs utdelades till den blinde ”Lillskräddaren” Anders Jönsson, vid jultiden år 1682, inalles fyra daler kopparmynt från fattigbössan som var upphängd i kyrkan.
I de högre samhällsskikten som i Anders Ramsays (1832-1910) hem trädde julgubben in i salen med gyllene horn på huvudet. Han var en sann julbock, vars förebild i legenden är en bock som vägrar ge ull åt det nyfödda barnet i Betlehem. Som straff får bocken vandra land och rike runt och dela ut gåvor. Det finns i folklore många variationer av julgubben. Genom industrialismens ekonomiska tillväxt och konsumtion spred sig bilden av den övergödda Santa Claus i västvärlden. I Finland förekommer julgubbar av olika slag sida vid sida härstammande från olika traditioner.
Viktor Rydbergs “Tomten” (1881) och Jenny Nyströms vykort ger bilden av tomtar som välvilliga hjälpredor. Samma år 1881 uppträdde Aino Järnefelt (Sibelius), Helmi och Ilmari Krohn tillsammans med andra barn utklädda i tomtedräkter på Nya Studenthusets scen. Grunden till hur tomten såg ut var lagd. Under medeltiden, vid sidan av den välvilliga urgamla vitskäggiga hem-, kvarn- eller rietomten förekom även illdådare som påminde mera om troll. Julbockens hjälpredor blev de smärta tomtenissarna (härlett av namnet, Nils av Nikolaus) klädda vanligtvis i gråa skjortor.
Text: Meri Arni-Kauttu
Jultidens mörker lyses upp med granens ljus. Julen är den levande eldens årshögtid och i “dess ljusskrets blanda sig det gångnas skuggor med nuets levande gestalter och barnens framtidsdrömmar”, skriver Hilding Celander, den framstående svenske högtidsforskaren.
Foto: Torsten Rancken, Ekm TR 6340