Marknadsplatser har i alla tider uppkommit på orter där det bott en större folkmängd. För dem som ville byta eller sälja sina produkter hade de av naturliga skäl bättre förutsättningar att bli av med varorna på en marknad. Tillgängligheten var också viktig, såsom via vatten, vägar eller stigar på land. Vanligtvis ordnades marknader vintertid då det inte fanns så mycket arbete på jordbruket. Samtidigt var det möjligt för ungdomar att träffa andra ungdomar längre ifrån och kanske hitta sin livskamrat.
Så småningom började rikets myndigheter styra försäljningen. Borgare och allmoge kunde köpslå med varandra förutom i städerna även på de årliga landsmarknaderna. Regeringen i Sverige, som Finland var en del av, ansåg att all handel borde koncentreras till städerna.
I Åbo fanns hela åtta marknader i medlet av 1600-talet. Men även på mindre orter så som i Lojo, Karis, Ingå, Tenala och Snappertuna ordnades marknader i början av 1600-talet. I Karis ordnades den på midsommardagen på Kyrkbacken, men flyttades 1789 till Landsbro då kyrkfolket upplevde att det gick för livligt till och störde gudstjänstfirandet.
Gustav Vasa som gav Ekenäs stadsrättigheter 1546 ville att all handel skulle ske i städer. Ändå fick Ekenäs kämpa länge för att få en egen marknad. Järnbruken runt om i Västnyland ville själva sköta handeln. Åbo och den nya staden Helsingfors var främst emot. De ansåg att en marknad i Ekenäs skulle påverka dem negativt. Även Lojo och Karis stretade emot; till Ekenäs fanns ju inga ordentliga landsvägar. Staden låg på sidan om den stora strandvägen som gick mera norröver. Först i mitten av 1700-talet blev vägleden mellan Karis och Ekenäs en farbar landsväg och då först flyttades landsortsmarknaderna till Ekenäs.
Text: Synnöve Mansikkaniemi
Läs här hur det kunde gå till enligt Västra Nyland 1929. Här ser man att marknaden redan då var stor på marknadsplatsen:
Under gågna tider lade Ekenäsborgarna ned mycket arbete för att åstadkomma en marknad, men eftersom det ofta uppstod ofog och störande fylleri på marknaden, började en och annan önska att man skulle sluta med den. Man beklagade sig redan i slutet av 1800-talet på att där vanligtvis inte fanns mer än några kringlor och lergökar, men desto fler fyllerister. Nojsande bonddrängar och landsortstöser som kom med tågen från Hangö och Svartå upplevdes också som störande.
Det fanns dock andra i Ekenäs som ville behålla marknaden och talade för att det var viktigt för skärgårds- och landsortsbefolkning att få sälja sina produkter. Föreningar såsom Frivilliga brandkåren passade på att ordna marknadsdans för att locka ungdomarna till staden, vilket också de rikligt företrädda guldsmederna gjorde. Barnen lockades förr av cirkusdjur. Godis fanns det inte så mycket av förr, men kringlor har hängt med sedan 1800-talet.
Marknaden i Ekenäs har sedan dess bara stärkt sin plats bland befolkningen. Numera är den hela Västnylands största folkfest; den besöks av både gammal och ung.
Trots att det är 477 år sedan Ekenäs grundades är marknaden bara ca 300 år gammal på grund av motståndet bland de omkringliggande orterna. Till att börja med ordnades både vintermarknad och höstmarknad, men i och med marknadsreformen 1867 förlorade Ekenäs sin vintermarknad. På den plats där marknaden nu för tiden brukar vara har den varit sedan 1954. I början höll marknaden till på Ekenäs torg men då den växte från år till år såg man sig tvungen att flytta den helt till en ny större plats, den nu brukliga.
Foto: Höstmarknaden i Ekenäs 2023, Synnöve Mansikkaniemi