Den heliga Valborg eller Santta Walpirgis. Foto:Wikipedia
Valborgsmässoafton eller "vappen" firas den sista april. På 1400-talet började man fira dagen till minne av det tyska helgonet Valborg. Hennes namn har förknippats med förkristna germanska vårfester. Man trodde att häxor på valborgsmässonatten mellan den 30 april och den 1 maj red på kvastar eller getabockar till gamla offerplatser. För att skydda sig mot häxor och onda andar, förde man oväsen genom rop, skott och annat oljud samt tände eldar. Men seden att tända eldar har sitt ursprung inte endast för att skrämma bort häxor utan också för att bränna det gamla och ge plats för det nya.
Att ge plats för det nya stämde överens med den kristna tolkningen av livet där påskens tema från död till liv också symboliskt fick gestaltas i valborgselden. Valborgsfesten står därför som symbol för våren och ljuset. Man firar Valborg med struvor och mjöd. Valborgsmässoafton har traditionellt varit studenternas festkväll.
Valborgsmässoaftonen firades under gamla goda tider i Fiskars med majbrasor eller majeldar och skottlossning. Seden att tända majbrasor hämtades till bruket av arbetare från Sverige. Man hade en brasa i nedre bruket och en i övre bruket. Man tävlade om vem som hade den större elden och vems skott som smällde hårdast. I god tid började man samla in brännmaterial som man gömde så att man kunde överraska varandra. Det hände till och med att rivaler tjuvtänt för att minska på de andras brasa. Det gällde för alla som hade något brännbart vara på sin vakt så att inte det hamnade bland det brinnande bråtet. Bästa sättet att få ordentliga brasor var att använda tjärtunnor som man staplade på varandra. Då lågorna slog ut hurrade och skrek folket av hjärtans lust. Det sköts och smälldes med alla möjliga verktyg.
Text: Ann-Marie Lindqvist
%20Vappukokko.jpeg)
Kokkobrasa i Fiskars, 30.4.1981.
Foto: Alfons Henriksson, Fiskars Museums arkiv.