Tillbaka

2. NAMNSDAGSFIRANDET

Texten i gratulationsbrevet lyder:
”Welment
GRATULATION
Till
KNIPSMEDEN A-
DOLPH KLOKER
Uppå Namnsdagen
Som fires den 23 Junij 1829”
”Må Adolph må helt Glad.
Uppå sin Namnsdag
Med stor frögd, sin Namns-
Dag fira, O, Herre Stor, Som i Hög-
den bor, Eder med all Sällhet fira.
Lef förnögder då, med Moder lika så.
Äfvenledes Syskon och Wänner alla
Att ADOLPH må helt glad.
Säga Gud är Far
Dem som honom uppå Kalla
Lef förnögd till Er sista lefnads qvell
Må intet Moln Er Himmel Hölja.
Utan i en Öm Makas famn lefva väl,
Och Göra dess dagar Säll”

Foto: Hembygdsarkivet / Lokalarkivet Arresten
 

Den som fått sig tilldelat flera egennamn kan se fram emot många namnsdagskalas. Jo så var det förr, men i våra dagar är påståendet missvisande, för numera är det mera vanligt att namnsdagsföremålet inte får ta emot en endaste gratulation. 

Förr firade familjer sina medlemmars namnsdagar med kaffekalas, man kunde till och med ställa till med större middagsbjudningar, åtminstone alla som hade råd och möjlighet till det.

Namnsdagarna har kristet ursprung. Den äldsta bevarade svenska almanackan är skriven för år 1585, och skrevs av den i övrigt okände Petrus Olai Vadstenensis. Den finska almanackan utkom för första gången 1608. Namnlängden var kopierad ur katolska helgonkalendrar. Allt eftersom tiden gått har namnlängderna fått tillägg och ändrats, influerande av den svenska historiska tiden och den likaså ryska. Vårt lands poeter och sagoberättare har fått egna dagar noterade i almanackan, så som Runebergsdagen (5 februari), Topeliusdagen (14 januari) och Aleksis Kividagen (10 oktober), liksom också vissa bestämda veckor under året har betydelse för det organiserade jordbruksarbetet. Den svensk- och finskspråkiga befolkningen har sedan 1929 separata namnsdagskalendrar. 


Husbonden på Stor-Kansbacka i Karis gjorde i början på 1900-talet ett fynd på sin åker, en tobaksdosa i mässing. En kalender var ingraverad på dosans lock och botten. Den gällde från år till år och betecknade de mera betydelsefulla namnsdagarna för helgon och var dels också försedd med figurer som hänvisade till dagliga jordbruksgöromål. Almanackan kunde hänvisas till 1700-talets Sverige, tillverkad i Skultuna mässingsbruk.


En tobaksdosa med almanacka liknande den som hittades på Stor-Kansbacka har auktionerats ut på Bukowski.
Foto: Bukowskis

 

I högre ståndsfamiljer firades namnsdagar redan på 1600-talet och till Finland kom traditionen ett århundrade senare. Här var de sydvästra kuststäderna först med att anamma traditionen som influerades av tyska handelsmannafamiljer.

Namnet Wilhelm var ett familjenamn som gick i arv inom familjen på Karsby herrgård i Tenala under 1800-talet. Namnsdagen firades den 6 april. Då ställde familjen till med namnsdagsbjudningar som omfattade middagar och kaffekalas. De som inte kunde närvara skickade  ofta gratulationsbrev. Som kuriositet kan nämnas att boken Finländskt herrgårdsliv – En etnologisk studie över Karsby gård i Tenala utkom 1978 med Bo Lönnqvist som redaktör.

Namnsdagarna under fruntimmersveckan mellan den 20–24 juli hör kanske i våra dagar till de mest firade, eftersom det då är sommar och familjemedlemmarna mera tillgängliga på grund av sommarledigheter. Då kan Sara, Margareta, Johanna, Maria och Christina sjungas upp och bjudas på ett kaffekalas i naturen med närvarande släkt och vänner, även om just de här julidagarna har rykte om sig att vara regniga.
Text: Beatrice Blåfield

    
  En namnsdagshälsning från en vän 1914.
Foto: Bildsamling J. Henriksson, Lokalarkivet Arresten.