Victor Wilson har skrivit biografin om mångsysslaren John Gardberg: "Professionellt och minutiöst arbete"

Victor Wilsons bok om John Gardberg är en mångsidig, välskriven och uttömmande skildring av en mångsysslare med stort inflytande på utvecklingen av Karis.

John Gardberg var en visionär, en mångsysslare och en spindel i nätet i lokalsamhället Karis. John Rudolf Gardberg föddes i Åbo år 1899, men släktrötterna fanns i olika delar av södra Finland - fadern Rudolf var född i Ekenäs och moderns släkt härstammade från Nagu.

Föräldrarna öppnade kolonialvaruaffärer i Åbo och blev även senare delägare sötsaksfabriken Hellas. John Gardberg kände dock ingen dragning till affärsvärlden utan beslöt sig att i tidig ålder gå den akademiska vägen, där studier i filosofi hägrade. Men tidens allmänna osäkerhetsmoment i krigets efterdyningar och Johns egna vacklande målsättningar ledde till att den akademiska karriären inte tog fart. John Gardbergs multibegåvning samt den givna intellektuella utgångspunkten ledde till att hans kapacitet och kunskaper tack vare olika sammanträffanden kom den lilla stationsorten Karis till godo under många decennier.

Historikern Victor Wilson har skrivit en uttömmande och medryckande bok om John Gardberg, speciellt med tyngdpunkt på hans tid som rektor, lärare, kulturpåverkare och lokalpolitiker i Karis. Författaren har valt att måla upp en mångbottnad fond genom att ingående beskriva dels John Gardbergs familjebakgrund, uppväxttid, insats i inbördeskriget och studietid, dels allmänna skeenden och politiska händelser under mellankrigstiden på såväl riks- som lokalplan. Detta val av uppläggning har klara förtjänster, eftersom läsaren därmed placeras i den riktiga omgivningen och kontexten, samtidigt som det lokalhistoriska inslaget accentueras. Boken får lätt en karaktär av allmän biografi över John Gardberg, trots att tyngdpunkten ligger på hans insatser i Karis, vilket dock kan uppfattas som positivt med tanke på bokens förhöjda informationsvärde.

Inrättade ett av Finlands första krematorium

John Gardberg var rektor för Karis-Billnäs Samskola från 1929 till sin pensionering 1964, då skolan genom förstatligandet hade bytt namn till Karis-Billnäs samlyceum. Han var lärare i historia, där hans undervisning präglades av starkt engagemang och av spontanitet och improvisationer. Han hade disputerat för doktorsgraden i historia år 1936 och hade en bakgrund som hängiven folklivsforskare, där kartläggning och studium av den svenska landsbygdens liv och leverne låg i centrum för hans fältarbete – en kär uppgift som han fortsatte med under hela sitt liv.

Gardbergs roll som rektor är intressant. Han är uppenbart en stor skoladministratör, och han framför tankar om en konstruktion där folkskolan och mellanskolan skulle integreras till en ”enhetsskola”, decennier innan grundskolan infördes i Finland! Samtidigt finns det uppgifter om hans roll som arbetsledare för lärarkollegiet, vilka ger vid handen att han inte alltid kunde hantera konfliktsituationer på ett smidigt sätt. Han hade tydligen klara visioner som han ogärna gav avkall på.

John Gardberg hade en outsinlig energi. Han var engagerad i SFP:s lokalavdelning, köpingsfullmäktige, Västnyländska Ungdomsringen, biblioteksdirektionen, arbetarinstitutet, turistföreningen, ordningsrätten, ungdomsföreningen med flera. Som kuriosa kan nämnas att han var medlem i Krematorieföreningen i Karis, som lät uppföra ett av de första krematorierna i Finland.

Hans specialintresse gällde stadsplanering, där hans idéer omsattes i praktiken genom medlemskapet i köpingens parknämnd samt vänskapen med köpingens lantmäteriingenjör Volmar Svaetichin. Han torde ha haft sitt finger med i spelet vid planteringen av många park- och alléträd som ännu grönskar i Karis. Gardberg innehade aldrig någon riktig tung förtroendepost inom köpingens förvaltning, såsom fullmäktige eller styrelse, men hans indirekta inflytande var med säkerhet betydande genom hans nära kontakter med ortens tunga politiker, såsom Lars Nyberg på Borgmästars.

Minutiös noggrannhet

Gardberg kände oro för det svenska språkets framtid i en föränderlig värld med industrialisering, inflyttning och bondesamhällets avtagande betydelse. Hans stora insatser inom kulturen hade alltid en stark språklig infallsvinkel. Gardbergs litterära produktion var imponerande, där hans publikationer främst gällde etnografiska och historiska beskrivningar av finlandssvenska orter, seder och bruk. Hans artiklar och insändare omfattade däremot ett synnerligen brett spektrum, allt från konsertrecensioner till inlägg om kyrkans roll i samhället.

Victor Wilson bok om John Gardberg har ett flytande, fantasifullt och medryckande språk. Bakgrundsarbetet och analyserna har utförts med stor professionalitet och det tekniska hantverket har gjorts med minutiös noggrannhet. Tryckfel samt upprepningar lyser med sin frånvaro, med undantag för en liten detalj; samma meningar upprepas i sin helhet på sidorna 236 och 237. Detta nämnt bara som bevis på det lilla undantaget som bekräftar regeln om boken förträffliga utförande.

Boken lyfter upp sin huvudperson ur det historiska mörkret – något som John Gardberg onekligen är förtjänt av. Gardbergs mångsidiga livsverk har lämnat många spår i Karis, vilka annars hade riskerats att falla i glömska. Victor Wilsons bok kan fungera som ett utmärkt exempel på en personskildring, där huvudpersonens handlingar och insatser står i centrum men där läsaren får en riktig inramning genom en systematisk beskrivning av omgivning samt tidsepokens händelser och skeenden. Mera sådant – det finns många märkespersoner i Svenskfinland vilkas livsverk borde dokumenteras.

Göran Eriksson