Censur och propaganda
Finländsk propaganda där man uppmanas att kväva ryktesspridning.
Den finländska propagandan lyckades rätt bra under vinterkriget. Utomlands lyckades man skapa en odelat positiv bild av landets försvarskamp och i hemlandet var propagandan en av de viktigaste komponenterna, när det gällde att mana fram den legendariska vinterkrigsandan. Inför fortsättningskriget intensifierades verksamheten.
Myndigheterna ville få information om spionageverksamhet, sinnestämningen i landet och förhindra att man behandlade förbjudna frågor i försändelserna.
I Karis fungerade under vinterkriget Karis telefoncensuranstalt. Censorer följde hela tiden med telefontrafiken över Karis. Om man ansåg att samtalet innehöll opassligheter gick man in på linjen och påtalade detta eller så avbröts samtalet. Den vanligaste orsaken till avbrott var omnämnande av ”de platser som utsatts för bombning”. Ibland angavs ovanligare orsaker som t.ex. ”för användning av italienska enär censuren icke behärskar detta språk”.
Den ryska propagandan kunde lindrigt sagt betecknas som både grovkornig och aggressiv, samtidigt som den avslöjade en häpnadsväckande brist på kännedom om de finländska förhållandena och det finländska psyket. Sovjetpropagandans löften om åtta timmars arbetsdag, skolgång för barnen och gummistövlar åt arbetarnas hustrur väckte finländarnas munterhet.
Affisch som fanns häftad på väggarna överallt i Hangö efter Sovjetunionens reträtt 1941. Observera att Sovjettrupperna kallar sig Hangöbor.
Jan-Erik Till