Klicka på texten för att öppna bilden:
I Karelen firades den 6 januari till Jordandopets ära. I östkyrkan är festen den egentliga julfesten som också är nämnd som epifaniafest. Benämningen hänvisar till ljus och till de tre vise männen Kaspar, Melkior och Baltasar från Österland som var på väg för att skänka Kristusbarnet myrrha, rökelse och guld genom att följa den gåtfulla Betlehemstjärnan. Dagens astronomer anser stjärnan ha varit en konjuktion av Saturnus och Jupiter.
Klicka på texten för att öppna bilden:
Då de “farliga“julens helgdagar (se 1.12: FÖRKRISTNA JULEN) hade utlösts av nymånen, rörde sig sällskap med vända kappor omkring i byn och krävde öltraktering. Bytet fördes till största huset i byn där man drack och dansade julen ut. I svenska trakter runt Borgå kördes julen ut även med en halmkärve.
Den legendariska stjärnan gav i Norden upphov till nya festseder med influenser från Tyskland, bland annat stjärngossespel. Seden kom till på 1600-talet i skolorna där studeranden skulle samla in pengar för sitt uppehälle. Stjärngossarna blev i det svenska bondesamhället en viktig del i att sprida julens budskap. Det var en dramatisk och rörande helhet som förvandlades med tiden genom humoristiska gestalter till en sed som fick spridning på finskt håll från Uleåborgstrakten.
Text: Meri Arni-Kauttu
Klicka på texten för att öppna bilden:

