Stenåldern i Karis
Vi börjar vår resa genom Karis historia omkring 11 000 år sedan, då inlandsisen dragit sig tillbaka från det område vi idag känner som Karis. Området blev med landhöjningen en del av ett vidsträckt kustlandskap som med tiden lockade de första jägar‑ och samlarfolken. Här, i en skyddad skärgård rik på fisk och säl, slog människor upp säsongsläger och färdades längs vattenleder som band samman hela Östersjöområdet.
Till vänster: Efter att inlandsisen smalt höjdes vattenytan i det område vi idag känner som Östersjön. Världens hittills äldsta kända fisknät, daterat till 8400–8100 f.Kr., hittades i Antrea på Karelska näset, som finns markerat på kartan i gult. Källa: Ancylusjön, uppdaterade årtal från Rosentau et al. 2021 samt egen markering av Antrea, Wikipedia, public domain.
Till höger: Då havsytan höjdes i och med att arktiska isen smalt började saltvatten sippra in i Ancylussjön, och i samband med landhöjningen formades Littorinahavet. Källa: Littorinahavet, Wikipedia, public domain.
Spår av bosättning under mesolitisk stenålder och fynd av kam- och snörkeramik och stenföremål visar hur området användes under lång tid och hur människor rörde sig i vida nätverk där råmaterial och idéer färdades vattenvägen kring floder och över Östersjön. Fynden visar att “Karis” inte var en isolerad utpost. Stenåldersyxor från båtyxkulturen, med ursprung i kulturcentra kring Donau, har hittats här, vilket tyder på att människor rörde sig längs långa vattenleder som band samman stora delar av Europa. Edit: början av paragrafen omskriven med hjälp av arkeolog Jan Fast.
Sten och särskilt kvarts, ett av jordskorpans mest hållfasta mineral, hör till de första material som människan använde sig av. Kvartsens egenskaper gjorde den användbar för diverse verktyg och flisor av kvarts kunde blandas med t.ex. sand och lera för att göra keramik. Kvarts, som består av kiseldioxid (eng. Silicon dioxide, eller silica), är idag en av de viktigaste råvarorna, bland annat hittar du det i din telefon eller dator som du använder för att läsa denna text.
Stenåldersfynd med en tändsticksask som referens. Visste du att människor under förhistoriska tider återanvände till exempel keramik skärvor för att göra nya föremål? Man tog också noga hand om de verktyg man hade, eftersom att införskaffa sig nya inte var nära på lika lätt som det är idag. Källa: Hembygdsarkivets diabilder, Lokalarkivet Arresten. Edit: tidigare stod det att fynden är från Kiukaistiden, trots att de är från olika tidsåldrar.
Malmkulla stenåldersboplats, okänt årtal. Källa: Hembygdsarkivets diabilder, Lokalarkivet Arresten. Edit: tidigare angavs platsen felaktigt som Råckers stenåldersboplats.
Under slutet av 1800‑talet, i samband med nationaltankens framfart, började fornlämningar väcka nyfikenhet bland samlare och andra intresserade privatpersoner. Fridolf Linder (1823-1896) och Emil Lindsay von Julin (1835-1898) samlade bland de första förhistoriska föremålen från Karis, som senare donerades till Åbo stadsmuseum och Nationalmuseet. Samtidigt kartlade J. E. Vefvar traktens fyndplatser i Berättelser öfver Finlands fornlemningar 4. Raseborgs vestra härad. Öfverdryck ur Finska fornminnesföreningens tidskrift 4 (Helsingfors, 1879).
En båtyxa hittad i Dåvits i Svartå, Karis, från Fridolf Linders samling. Källa: Åbo museicentral, Finna.fi.
Vid sekelskiftet tog engagemanget för Karis förhistoria än mer fart. Volmar Svaetichin (1875-1930), tillsammans med Karisborna John Nyberg (1876-1924), Johan Öhman (1874-1946) och Oscar Olofsson, fann plats efter plats som ingen tidigare dokumenterat. Även C. A. Nordman (1892-1972) och Aarne Äyräpää (1887-1971) bidrog till att forma bilden av Karis förhistoria, medan Nils Cleve (1905-1988) och C. F. Meinander (1916-2004) genomförde de första systematiska inventeringarna.
Från 1950 framåt blev arkeologin i Karis mer organiserad och knöts närmare Museiverket och de regionala museerna. Mindre undersökningar i samband med byggande och planläggning gav nya fynd av både stenåldersplatser och yngre lämningar.
Från 1980‑talet dominerades arbetet av inventeringar och små provgrävningar. År 2013 granskades fornlämningar i Karis västra tätort, och 2014 avslöjade en provutgrävning ledd av Jan Fast vid Säterigatan keramik, pilspetsar och kvartsavslag från typisk kamkeramisk tid.
"Karis är en arkeologisk guldgruva med många fornlämningar på ett litet område. Arkeologiska utgrävningar i området har utförts under ledning av många kända arkeologer i över 100-års tid. Utgrävningarna har bidragit med otaliga fynd från början av stenåldern för cirka 9 000 år sedan ända till vikingatiden för omkring 1 000 år sedan. De finaste fynden är från järnåldern och finns utställda på Finlands Nationalmuseum i Helsingfors." - Jan Fast, 2025.
Via Lantmäteriverkets geodataportal Paikkatietoikkuna kan du bland annat studera de olika historiska och förhistoriska fynden och platserna. Källa: https://www.maanmittauslaitos.fi/sv/e-tjanster/geodataportalen-paikkatietoikkuna.
Under 2000‑talet till idag har de arkeologiska metoderna utvecklats, och GPS‑mätning och digital dokumentation blivit standard. Nya fynd görs fortfarande. Än idag fortsätter arkeologin i Karis att växa och nya fynd fördjupar bilden av en lång förhistoria.
Har du kanske gått runt i bygden och upptäckt intressanta ställen, som kunde vara förhistoriska boplatser?
I Lokalarkivet Arrestens samlingar kan du hitta:
Kopior på arkeologiska utgrävningsrapporter åren 1891 – 1995. Dessa och fler finns också digitalt via Museiverket.
Svaeticins arkivsamling. Hit ingår bl.a. brevkorrespondens med olika individer och institutioner angående arkeologi och fornlämningar.
I Transformatorns handbibliotek (ej utlåning) kan du hitta:
Cederlöf, Henrik. Vattenvägar och fornlämningar i Snappertuna. Ekenäs, 2001.
Ekberg, Henrik. I borgens skugga: Västnyland från forntid till nutid. Karis, 2006. (Västnyländska kultursamfundets skrifter; 7).
Ekhammar, Hugo. Det forntida Östersverige och svenskdomen. 1944.
Karis socken från forntiden till våra dagar: 1, Forntiden / Olof af Hällström. Karis kommun, 1948; 2, Namnet Karis och andra namn i Karis / Wäinö Solstrand. Karis kommun, 1940.
Lindqvist, Vidar. Ekenäs, Snappertuna: från fotografisk forntid till nutid. Ekenäs, 2016.
Västnyländsk årsbok: 1985, Tolonen, Kimmo. Forna skeden och det tidiga jordbruket kring Läppträsk.
Västnyländsk årsbok: 1986, Nyberg, Lars. Fornminnen och dieselolja.
Exempel på ytterligare läsning:
Laulumaa, Vesa. Arkeologisk inventering över general- och detaljplaneområden belägna inom Raseborgs stads område, delområde 1a (Karis västra tätort) 29.–30.5.2013. Museiverket, 2013.
Katarina Willberg, 2026