Aktuell utställning

Begreppet trädgårdsstad (Garden City) introducerades av engelsmannen Ebenezer Howard 1898 och blev snabbt ett etablerat begrepp. Howards idé var en social och politisk utopi som bl.a. i Sverige omformades till en stadstyp som kännetecknades av ett öppet byggnadssätt, låga hus (ofta i trä) med trädgårdar, gator och torg omväxlande med grönområden. Idéerna användes bl.a. i planerandet av förorter i Stockholm i början av 1900-talet. Som exempel från Finland kan nämnas att Kottby i Helsingfors planerades som en trädgårdsstad 1917 av bl.a. Birger Brunila                               

Nuvarande Karis centrum växte upp kring järnvägsknutpunkten i Kila by. År 1900 fanns redan ett 80-tal hus i samhället, de flesta längs nuvarande Köpmansgatan och längs det som senare blev Bangatan. Lantmäteriingenjören Volmar Svaetichin gjorde på uppdrag av markägarna upp de första planerna över stationssamhället på 1910- och 20-talen. De nya idéerna om trädgårdsstäder diskuterades tydligen också i Karis, eftersom Svaetichin fick i uppdrag att göra en studieresa till Stockholms dåvarande förorter för att bekanta sig med de trädgårdsstäder som byggts där. Omkring 1915 var stationssamhällets centrum i stort sett planerat. Tomterna var stora, gatorna relativt breda och husen placerade en bit från gatan in på tomterna, byggnadshöjden var begränsad.

Den första officiella stadsplanen över Karis gjordes upp av Carolus Lindberg (godkänd 1934), i den frångick han tanken om det öppnare byggnadssätt Svaetichin tillämpat. Lindbergs plan omarbetades och nedbantades på 1940- och 50-talen av Hilding Ekelund och Birger Brunila.