Finland firar detta år 2017 sina 100 år av självständighet. Som vid alla historiska märkesår betonas vissa skeenden kanske på bekostnad av andra. Alltså blir frågan vems historia vi väljer att visa? Väljer vi de s.k. märkesmännens historia framom vanliga medborgares, kvinnors och barns historia? I bästa fall väljer vi både och eller hur.
Lokalarkivet har valt att ställa frågan vems historia är viktig i Karis, med koncentration på samhället som växte upp kring stationen. Karis under 1900-talet hade en viktig motor, järnvägen. Byggandet av Hangö-Hyvingebanan genom Kila by gjorde transporterna av varor från järnbruken i trakten smidigare. Men det var först efter att den korsande Åbo-Helsingforsbanan hade öppnats 1903 som stationsområdet i Kila by i Karis blev ett snabbt växande s.k. samhälle med sammanträngd befolkning eller municipalsamhälle. På uppdrag av markägarna gjorde lantmäteriingenjören Volmar Svaetichin en inofficiell plan över området. Tanken var att skapa ett samhälle med breda gator och mycket planteringar, en s.k. trädgårdsstad. 1930 blev stationssamhället köping.
John Nyberg, bonde på Borgmästars, var samhällsaktivist under förryskningsåren, men också en framsynt pådrivare till bland andra ungdomsföreningen, sparbanken, andelshandeln, svenska folkpartiet, frivilliga brandkåren. Elin Siggberg, f. Sandberg, var en driftig kvinna som efter att tidigt blivit änka, skötte sina många barn och sin gård Hinders samtidigt som hon var en viktig påverkare i samhället.
Stationssamhället byggdes på gårdarna Borgmästars, Hinders och Klockars marker. Klockars ägdes vid den här tiden av Karis kommun. Tomterna arrenderades ut till hugade husbyggare.
Till stationssamhället flyttade unga människor, både kvinnor och män; järnvägspersonal, hantverkare, affärsmän och -kvinnor, lärare, byggnadsarbetare, butiksbiträden osv. Man gifte sig, bildade familj och byggde hus åt sig. Förändringen var snabb och samexistensen mellan omkringliggande landsbygd och Svartå bruk var långt ifrån konfliktfri. Befolkningen i Karis kommun ökade snabbt de första decennierna. När stationssamhället blev köping bodde det drygt 2000 människor där, trettio år senare 1960 var befolkningsantalet drygt 4600.
Till inflyttarna hörde också predikanter i bl.a. baptistförsamlingen Betel. Predikanterna och deras familjer var företagsamma, ett exempel på det var familjen Herrmans och deras trädgårdsodlingar, senare blomsterodling i växthus. Företaget hörde under flera decennier efter andra världskriget till de största inom trädgårdsbranschen i Finland. Andra företagsamma invandrare var de fjärrkarelska gårdfarihandlarna, de s.k. påsaryssarna, som slog sig ner i västra Nyland och i Åboland i början av 1900-talet. I Karis verkade bröderna Arhippainen, V.J., Janne och Simo, som hade varsin affär i stationssamhället. Bröderna arbetade också aktivt för karelarnas sak i Finland.
En av Karis mest långlivade firmor var bilserviceföretaget Auto-Rehn, grundat 1917 som Hammarby Smides- och Remontverkstad av Tenalasmeden August Rehn. Företaget verkade i nästan 100 år.
I ett nybyggarsamhälle som stationssamhället hade kvinnorna eventuellt lite större möjligheter att grunda egna verksamhetsformer. En av dessa driftiga kvinnor var Fanny Sundström som 1908 grundade Högvalla husmoders- och trädgårdsskola på kullen Landsbacka nära Läppträsk. Det stora fina skolhuset ritades av arkitekten Vivi Lönn utgående från den av Fanny Sundström planerade verksamheten. Skolhuset var mycket modernt och funktionellt, tyvärr brann det ner 1915 och verksamheten flyttades under 1920-talet stegvis till Boe gård i Borgå. Högvalla utbildade husmödrar, lärarinnor för vård av hus och hem, samt trädgårdsinstruktriser. Fanny Sundström deltog aktivt i lokalsamhället, hon grundade en Karisfilial till Marthaföreningen, senare Karis svenska marthaförening och arbetade bl.a. för Karis-Billnäs samskola.
Marthaföreningarna kom att få en mycket viktig roll i skapandet av kvinnogemenskaper och framförallt i spridandet av praktisk lärdom om hushållsskötsel och om odling och tillvaratagande av de odlade produkterna i köket. Marthornas samhällsengagemang är vittomfattande och ofta mycket underskattat, de har också genom upprätthållandet av kontakter till övriga Norden gjort Finland och finländsk kultur känt.
Syföreningar, som ofta fått möta nedlåtande kommentarer, har varit en viktig del i uppbyggnaden av det sociala välfärdssamhället i Finland. I Karis utförde föreningen Karis Tysta Nöd viktigt åldringsarbete tillsammans med församlingens diakonissa långt innan köpingen visade något större intresse för åldringsvård. Karis köpings beslutsfattare ansåg att åldringshem inte behövdes i köpingen på grund av att det mest bodde unga människor där. Det dröjde följaktligen ända till mitten av 1950-talet innan ett åldringshem, Katarinahemmet, byggdes.
Exempel på i Karis verkande kvinnliga företagare är Lydia Nyberg, som innehade ett bageri och vars bakverk och bullar var erkänt goda. Fanny Thurén hade sitt hus vid ån i Landsbro och upprätthöll kioskverksamhet där. Sigrid Gustafsson drev tillsammans med sin man Artur den kända restaurang Centrum vid Köpmansgatan från 1930-talet några decennier framåt. Restaurangen utvidgades med en länga vinkelrätt mot huvudbyggnaden. I längan fanns en målning av stenbron i Landsbro. Inge-May Henelius upprätthöll sin butik i Landsbro i sex decennier och var mycket uppskattad för sin strävan att behålla butiksservicen i lokalsamhället.
Karis köping förenades med landskommunen 1969 och blev stad 1977. År 2009 blev Karis en del av Raseborgs stad.
Gunilla Lindholm, lokalarkivets föreståndare 3.5.2017